Aftonbladet – 25 februari 1858, sida 1

pJag fruktar ingen, sade Mark och rodnade djupt. Då är det ett anfall af spleen, som fört dig hit så tidigt, anmärkte mannen af verld. Jans gäst såg alltmer nedslagen ut. Men hvad helst orsaken må vara, fortfor den förre, som blott önskade ombyta ämnet för hans tankar, hvilket var ingalunda gynsamt för-hans planer, så är jag lika tacksam derför. Jag afskyr att frukostera ensam. Jules, sade han till betjenten, som just nu kom in i rummet, skaffa en omelette aux truffes och något vildt till den öfriga frukosten jag sagt till om. Oui. . monsieur.n Och gif oss hvit bourgogne på ostronen. Jag tror du föredrar det? Mark medgaf dess företräde. Och sedan du nu litet hemtat dig från ditt anfall af spleen, sade Roderick; sedan de åter blifvit allena, så säg mig hvad så tidigt fört dig från Woodbine Cottage? Fråga snarare hvad som jagat mig derifrån. Jagat dig! Ni ha väl aldrig tvistat? Tvistat! Nej, svarade den unge mannen; detta är ett ord hvars mening Pet ej. ens förstår. Ja, jag tyckte väl också att det var väl tidigt, anmärkte hans mera erfarne vän. Kan du verkligen tro, att ett sådant förhållande. skulle kunna inträffa mellan oss? frågade hans gäst. Verldsmannen svarade blott med en axelryckning: Så tala dål utröpade Mark häftigt; jag afskyr. ett stumt orakel. Hvad som. en gång händt, kan åter händan, sade den förre, är du nu nöjd med svaret? Till någon del., svarade baroneten; ditt