Aftonbladet – 25 februari 1858, sida 1

Den brottsliga Mabel hade längesedan funnit att hon bygt sin lycka på en ännu osäkrare grund än lösan sand — ett falskt och nedrigt hjerta. Den höga grad af kärlek hon hyste för den man, som fört henne i förderfvet, besvärade honom, och han besvarade den med denna isande artighet, som hvässer dol kens udd innan, den stötes i hjertat — denna studerade köld, som hämmar leendet på äppen och gör blicken dunkel af återhållna tårar. Öfvertygad att hans giftermål skulle blifva barnlöst,. hade Roderick — hvars egennyttiga beräkningar, äfven under de vildaste förströelser, aldrig öfvergåfvo honom — försäkrat hennes lif i flera kompanier till ett högt belopp, och då han således, som han trodde, tagit tillräckliga försigtighetsmått mot det enda missöde, som kunde, träffa honom, afvaktade han resultatet med temlig likgiltighet. Rummets möbler voro rikt arbetade af ek; dyrbara vapen och sjöskumspipor stodo ordnade invid de målade väggarne, som voro prydda med taflor af nederländska skolan, ditförda från Crowshall. Rouen låg lättjefullt tillbakalutad i en beqväm hvilstol, med fötterna utsträckta på en präktig tigerhud, som lågutbredd framför eldstaden, Hans drag hade ännu qvar mycket af sin låga art af skönhot, men uttrycket vittnade om trötthet och förfall. Ett bref, med hans makas stil, låg ouppbrutet på bordet bredvid honom. Det hade legat der tre da-, gar utan att öppnas — förbisedt som hennes kärlek. Då han för ögonblicket ej. hade nåit annat att sy a,sig med, tog han det och ämnade läsa det, sedan ban skrynklat till det mellan fingrärne, då betjenten anmälde sir. Mark Raymond. j Brefvet kastades tillbaka på bördel, Tiksom hån blifvit glad öfver det inträffade hindret att behöfva läsa det, och han räckte honom