Aftonbladet – 24 februari 1858, sida 3

LITTERATUR. Holofzin. Skaldestycke i två sånger af Th. Strömberg. Örebro, N: M. Lindh, 1857. Pris: 16 sk. banko. ; Det är icke första gången vi göra bekantskap med hr Strömberg såsom diktare; vi hafva redan gjort den genom hans Invalidens saga, som i likhet med denna dikt förskaffat honom svenska akademiens mindre pris och, såsom vi tro, allmänhetens bifall. Författaren tillhör icke dera antal, som lägga ut på det farliga djupet, der stormarne rasa; med sin lätta farkost, som bär ett snöhvitt segel, far han omkring på den öppna fjärden, utan att någonsin lemna stranden ur sigte. Denna bild af hr Strömbergs skaldeverksamhet torde få anses riktig, till dess han måhända lemnar oss något arbete af större omfång och djupare betydelse. Hans flygt är icke örnens; hans styrka synes oss ligga i denna hjertats friskhet och värma samt denna tankens enkelhet och klarhet, som, då de taga sig ett passande uttryck, angenämt tilltala dem; hvilka ega ett öppet sinne för det sköna. Hr Strömbergs poetiska alster vittna om en rätt vacker förmåga att välja och från en riktig synpunkt behandla ett ämne samt gifva det en enkel och anspråkslös form: deraf den harmoni, hvilken på läsaren öfverflyttar den stämning, som diktaren säkert erfarit vid sjelfva produktionen. Det ämne hr Strömberg nu valt för sin sång är den ärofulla dagen vid Holofzin, detta fältslag, som i dubbel bemärkelse satte kronan på Karl XU:s segrar. Sjelfva inledningen är hvarken sökt ellerkonstlad, utvecklingen är naturlig och slutet står i harmoni med det hela: vi införas på en krigisk tummelplats, der svenska lejonet kraftigt skakar sin mahn; men midt ibland taflor af blodiga strider möta oss ofta teckningar, likasom lånade ifrån den fridsälskande idyllen: ett karaktersdrag, som städse igenfinnes hos författaren. Skaldestycket är deladt i tvenne sånger: i den första motiveras och betingas sjelfva handlingen, striden, som målas i den andra. Kung Karl sitter i sitt tält med Piper, Rehnsköld och Gyllenkrok, som med spetsen af svärdet Tecknade ut i sanden en plan af ryssarnes läger. Men kung Karl har redan fattat sitt beslut att följande dagen angripa den på andra sidan om floden Wabis lägrade manstarka fienlen. Det är redan midnatt, då konungen. sveper sin kappa omkring sig och går ut att sjelf uppmana Siegroth, dalkarlarnes öfverste, utt välja ut sexhundra härdade, kraftiga män, m äro vana att sköta spaden och yxan lika väl som svärdet, samt under nattens mörker i all tysthet uppkasta bröstvärn och uppföra batterier gentemot ryssarnes läger. Återkommen till sitt. talt går han till hvila. Vi kunna icke neka oss. nöjet att här anföra en liten skildring: Men han hvilade nu, den obetvinglige hjelten, sitt kungliga tält och betänkte den kommande dagens Blodiga värf. Ej märkte du der i herrskarens boning Maktens. bedrägliga sken. Ej purpursvällande bäddar Lockade vekligt till ro. Ej vin och yppiga qvinnor söfde ett brännande samvetes qval, och Indiens rökverk öpriddes ej der vid darrande ljud af klingande harpor. öndast en slagbjörns raggiga hud betäckte hans läger Björnen han fällt med spjut i Lithauens ödsliga skogar — bägaren, gjuten af jern, stod tung på bordet af ektrå Och, . med bilder i brand, låg dragen hans väldiga klinga. SERBER TS RATE NN ESA MEYER Prensa Sabo sine