Aftonbladet – 24 februari 1858, sida 3

ströms förslag jemte den obetydligå. ändring, som deruti blifvit af hr von Koch förordad. Hr von Kock föreslog bifall till 14. med den ändring, att sedelemissionen skulle inskränkas till 75.4; if hela grundfonden, i stället för utskottets förslåg, som medgifver emission, som mötsvarar hela -denha fond; hvarförttan friherre Stjernstedt yrkade att denna emissionsrätt borde inskränkas till allenast 50 , hvarifrån han dock uppå uppmaning af hr yon Koch afstod, under förmälan, att han förenade sig med denne sistnämde om 75 96. Utskottets förslag försvarades af hr Aminoff och grefve Sparre, hvilken senåre upplyste; att han haft enskilta skrifvelser från flere bankdirektörer, innefattande önskan, att någon sådan inskränkning, som nu ifrågavarande, icke måtte komma ifråga, emedan bankrörelsen derigenom skulle afstanna och dessa källor för industrien derigenom utsina. Efter det grefve Ankarsvärd instämt med hr von Kock, anhöll grefve Sparre om votering, hvarifrån han likväl afstod, till följd hvaraf ock hr von Kocks förslag antogs, såsom utgörande ståndets beslut. Emot bestämmelsen uti 2 mom. af 21 S, angående förmånsrätt för innehafvare af banksedlar, uppträdde grefve Sparre samt påstod, under åberopande af sin reservation, dess ogillande, emedan, om en sådan förmånsrätt stadgades, bankerne vid skeende svåra påtryckningar skola hafva svårt att få lån för att kunna uppehålla sitt förtroende. Tal. yrkade derföre fortfarande afslag å förslaget, med antagande af motande af nu gällande banklag. Hr Aminoff och grefve Ankarsvärd instämde. Hr von Kock yrkade bifall till utskottets utlåtande, som dock afslogs, med antagande af grefve Sparres förslag. I öfrigt godkändes utlåtandet. Sedan grefve Anckarsvärd yttrat den tanke, att en ändring i bankens lagstiftning vore hödig, och att det vore Önskligt om en proposition i denna syftning från regeringen utginge, samt en inbjudning från borgareståndet angående uppförande af en 4:de profpredikant till konsistoriela pastorat blifvit lagd till hand!ingarne, åtskildes ståndet kl. !, till 4 oe. m. Presteståndet. Efter justering af skrifvelser, protokoller och protokollsutdrag tillkännagafs votering i förstärkt statsntskott äfvensom plenum plenorum till nästa lördag, hvarjemte beslutades val af förstärkt lagutskott i nästa plenum. Derefter reserverade sig domprosten Bring emot den grundlagstolkning, som föranledde presteståndets godkännande af voteringspropositionen i lagutskottets utlåtande n:o 77, hvaruti biskop Annerstedt och prosten Lagergreh instämde. Derefter föredrogs statsutskottets memorial n:o 263, med förslag till stadganden i riksgäldskontorets reglemente ingående detta verks skulder och fordringar, vid hvars 2 komminister Beckman önskade uteslutande af påminnelsen om den fordna utländska statsskulden. Prosten Holmberg ansåg deremot detta böra bibehållas, hvilket ock blef ståndets. beslut. Öfrige 4 godkändes utan diskussion, med rättelse af några tryckfel uti 57 och 66 4. : Samma utskotts memorial n:0 264, angående åtskilliga vid föregåtiide riksdagar beviljade men ännu icke verkstälda utbetalningar från riksgäldskontoret, hvarom stadganden skulle införas uti det nya reglementet. Vid 89 yrkade d:r Björkman, att de 8184 rår 16 öre till resestipendier åt fabriksoch handtverksarbetare, som förr varit dertill änslagne, måtte bibehållas under innevarande statsreglering, hvaruti d:r Sandberg instämde. Prostarne Holmberg och Tellbom m. fl. försvarade den af utskottet tillstyckta indragning vid 1858 års slut, hvilket också ståndet godkände. Det öfriga bifölls utan diskussion. Bevillningsutskottets betänkande n:o 33, angående beräkningen af tullmedlen, saluaccisen; postmedlen, chartasigillataafgiften och bränvinsbränningsmedlen. Vid sistnämde inkomsttitel yttrade professor Carlson sin betänklighet vid det högt beräknade beloppet 6,750,000 rår, hvilket han ansåg böra nedsättas till 6,000,000 rdr, ty hvad bränvinsbränningen angår, bör man ej derpå lägga en alltför stor del af statsinkomsterna. Att uppdrifva den iffån 4!:, millioner till öfver 6!, millioner, syntes vara för högt. Doktor Sandberg trodde att både tulloch bränvinsinkomster vore för högt upptagna och ansåg de förra svårligen kunna beräknas högre än 8 millioner, och att penningebristen skulle inskränka både förbrukning och tillverkning af bränvin, så att den:senare torde ej böra antagas högre än 5 millioner. Emellertid, ehvad beräkning som antages, kommer den verkliga inkomsten hvarken att blifva större eller mindre. Prosten Wåhlander och komminister Beckman förklarade grunderna för bevillningsutskottets beräkning, hvilken de ansågo vara så beskaffad, att den med allt skäl borde bifallas. Doktor Gumeslius fann utskottet hafva tillvägagått med all möjlig försigtighet och omtanka, och hvad bränvinstillverkningen angår, trodde talaren den ingalunda komma att minskas i anseende till de låga spanmålspriserna, hvadan han ville bifalla förslaget. Domprosten Knös försvarade utskottets beräkning, som skett med den största noggrannhet, och tillstyrkte bifall. Professor Agardh erinrade, att alltid vid föregående riksdagar inkomsterna blifvit beräknade lägre än deras verkliga belopp, och en stor nedsättning skulle föranleda en brist, som måste fyllas med direkt bevillning. Talaren trodde utskottet hafva räknat så rätt som möjligt, och tillstyrkte betänkandets god kännande. Detta blef också ståndets beslut. Sammansatta bankooch lagutskottets n:o 6 med förnyadt förslag till lagstiftning för enskilta banker, hvarvid professor Agardh yttrade att, då det sammansatta utskottets första förslag blef af ståndet ogilladt, det förevarande ej kunde föranleda någon annan åtgärd än att läggas till handlingarne. Riksarkivarien Nordström ansåg deremot en sådan behandling icke vara grundlagsenlig, hvadan han utvecklade de förbättringar, som det nya lagstiftningsförslaget innehåller, såsom att sedelutgifning icke mera må ske på innehafvande riksmyntskassa, utan inskränkas till grundfonden och begagnade andelar af kreditiv örlager. Doktor Sandberg hade väl förut yrkat afslag, emedan ingen lagstiftning för enskilta banker för närvarande syntes vara behöflig; men då en lag verkligen i alla fall blifvit af trenne stånd antagen, så synes detta stånd icke böra afsäga sig all inverkan på denna lagstiftning; och åberopade i öfrigt sin reseryvation, till följd hvaraf han ansåg en vida större inskränkning uti privilegierna för enskilta. penningebolag böra stadgas. Prof. Carlson utvecklade de vigtiga skälen för hög vördiga ståndets rättighet att inverka på enlagstiftning, som är åf så stor inflytelse på landets penningeställning. Riksarkivarien Nordström fortsatte sitt yrkande or det förevarande förslagets pröfning och begärde proposition på bifall eller afslag. Efter åtskilliga anmärkningar antogs och bifölls med 16 ja afslaget på det ånyo framstälda lagförslaget emot 14 nej, som önskade att det skulle företagas till särskilt pröfning. Vid föredragning af bondeståndets inbjudning, angående båtsmanstorp på Gotland, förklarade ståndet på biskop Annerstedts framställning, sig vidblifva sitt härutinnan förut fattade beslut.