Aftonbladet – 24 februari 1858, sida 1

Och jag kände strax igen dig, oaktadt dina mustascher. Sam skrattade och sade något om att sådana brukades på kontinenten. Om det var fåfänga, var den åtminstone förlåtlig hos den; JG hade så många förtjenster att niotvägå en. 6 Då de hunnit fram till bankirens hus, ffljdes de båda vännerna åt: till salongen, der Dick presenterade sin gamle vän för: miss Atkins, hvilken inledde ett samtal med gästen för att få någon ledning för sitt omdöme, huruvida ynglingarnes förtrolighet kundeskada mr Barnards skyddsling. Till sin öfverruskning fann: hon att han egde mer än tillräckliga kunskaper både i tyska och franska, och hade inhbemtat en vida: bättre kännedom om de länder hvari han. rest — ehuru blott för sitt yrke — än mången-som begifvit sig på väg med alla fördelarna af rikedom och en vårdad uppfostran; hvarjemte han var fullkomligt anspråkslös — en förtjenst somär så sällsynt hos unga män i vår tid. Då hon kommit till den öfvertygelsen att Sam verkligen var ett oklanderligt sällskap åt Dick, lemnade hon dem, af uppmärksamhet, allena. Säg mig, Dick, sade Sam, då de blifvit ensamma, hvem den der vackra flickan är 2, Han pekade på ett porträtt af Marion; måladt af Pickersgill; några veckor förut. Det är min: välgörares dotter., svarade han och bjöd till: att se så obesvärad ut som möjligt. : f NA sOch di tycker om henne? sade hans vän med en frågande blick. Det är ej värdt. att du nekar dertill; ty det fins ett-språk; väl aligare än ord. När jag tänker närmare på saken, tillade han, vardet en lycka att Pet Ickehade sämma dåraktiga drömmar som hehiies bror, va fe !