DEN SISTE AF SIN ÄTT. J. F. SMITH. Teckningen är icke öfverdrifven; händelsen tilldrog sig just som författaren beskref den, och: ingen kan bättre intyga samningen deraf än författaren. till ,Diek Tarleton.. Och dock hafva teaterdirektörer den oblygheten att klaga öfver att talangen för drama-. tiskt skriftställeri är utgången! Vår hjelte hade varit så intresserad af samtalet, att han icke märkt ankomsten afen gentleman, insvept i en vid kappa, som med en viss smak var kastad öfver venstra axeln för att låta se det purpurröda sammetsfodret. Hän gick raskt fram till dörrvaktarens håla och började läsa utanskrifterna på en mängd. bref; söm voro instuckna inom rutan. på-det fönster, som tillika tjenäde till breflåda. Han varobestridligen en man af yrket; Man kunde ej.bedraga sig på det säkra, eller rättare sagdt: det osäkra i hans fåsoner. Intet till mig? sade han i en ton af bedraget hopp. Nein, mein herr; svarade. Cerberus, som bjöd till att se höflig ut. Xnglingen sprang: upp från bänken vid ljudet. af denna röst; han kände genastigen den och klappade den talande på axeln. aDick! Samlb En varm handtryckning och en Blick af trofast vänskap. vexlades mellan dem. Hur länge bar du varit här? frågade Harle : Omkring en timma., En timmal upprepade Sam; och du skulle sitta här ute och väntal ) Se Aftonbl. n:r 10—18, 20—37, 39—44,