Aftonbladet – 24 februari 1858, sida 1

se Ehuru gentlemannen är både rik och god, är hån visserligen ej den man jag skulle önskat benne, tillade han; men det hjelper ej att sörja deröfyer eller tänka på den saken nu mera.n Dick rodnade ovilkorligt; Han förstod att vännen syftade på honom; Dw kan ej tro huru frikostig han är,, fortden förre; det är mitt eget fel att jag ännu fortfar med mitt yrke; men det:roar mig; oeh: dessutom har, jag. ett annat skäl::jag vill ej begagna mig af hans gifmildhet. Han har två gånger erbjudit sig att skaffa mig en syssla; engång i-Indien,: den andra gången i södra Amerika. Detta -skulle: skilja dig från din systern, anmärkte hans vän. Oche detta är äfven skälet, hvarför jag afböjt -det,. sade Sam. Dessutom har jag alltid haft. en aning. att vi åter skulle träffas en dag, och du-kan ej. tro med hvilken, längtan jag emotsett den. Hoppet derom har uppehållit mig under mången enslig timma, då jag i stället att förena mig med mina medbröder, aktörerna, och förslösa -mina inkomster på dåraktiga nöjen, användt dem att skaffa lärare för mig och Pet, på det du ej skulle behöfva blygas för oss, om min dröm någonsin blefve. uppfylld; eKuru, tillade Ban, du säkert funnit mången som varit mera värd din vänskap, sedan vi skildes åt. Nej, vid Gud, ingeil utröpade Dick. Någon värdigare fins icke. Jag har aldrig glömt dig. , Ej Keller jag dig, anmärkte vännen. Jag kände genast igen dig, då jag fick se dig i logen och kan ej beskrifva min ifver att ådraga mig din uppmärksamhet. Jag försökte ett af de hopp vi så ofta utförde tillsämmans; men du hade glömt dem så att jag som si sta försöket lyfte på maskenn