Aftonbladet – 23 februari 1858, sida 3

sak — utan han har på spekulation köpt dem af tvenne särskilta kreatursuppfosträre frå departementet Calvados (läs, om ni så vill, Kalfvados). . Det är nästan alltid från detta samma Calvados de elever komma; hvilka till karnevalen erhålla juryns högsta videtur. De fyra prisbelönta för året äro oxarne Leviathan, Trulututu, Dalila (sie!) och Sarlabot. Den förstnämde och störste har befunnits väga 1390 -kilogrammer, ungefär 170 svenska-lispund. Jag skall icke trötta er med någon utförligare beskrifning af sjelfva processionen; nog af, den har varit ganska praktfull. Mr Duval hade; enligt programmet, i ändamål att gifva denna karnevaleska fest all behörig clatr, associerat med. sig några af de bästa krafter. och drifnaste talanger för dylika arrangementer, hvilka stått honom till buds, och vi hafva sålunda sett passera förbi oss en teatralisk procession, för hvilken stora operan ej behöft skämmas: riddare, baroner,, härolder, pager, prinsar,, stordignitärer, åldermän. :lla i femtonde århundradets troget återgifna drägter, kung Carl den 6:te, hertigen af Bourzogne, 0. 8. Vv., oxarne sjelfva, eskorterade af untika och indiska oftermän, (läs: slagtarlrängar), en ofantlig triumfchbar, fyld med legoriska kostymer, föreställande diverse zudinnor och gudar, samt stormakterna Frankrike, England, Österrike, Preussen, Ryss:and och Turkiet, äfvensom mycket annat ståtigt och imponerande. Hela denna tillställning har för öfrigt i år varit, enligt allmänna omdömet, präktigare än på lång tid. Kostymerna hafva varit af en verkligen öfverdådig lyx, icke blott siden och sammet, men guldoch silfverbrokad. Ett rgument för de officiella försäkringarne om :andets stora välmåga och industriernas flor. De stora oxarne — sanna mirakel af hornboskap — hafva med sina förgylda horn och sina vida schabraker eller mantlar af purpursammet gjort en storartad verkan; triumfcharen har varit ett mästerstycke af öfverdåd och bjert färgprakt. Gudinnan Frankrike var, i förbigående sagdt, en rätt hygglig flicka, men gudinnan England hade uppenbart, stackars liten, en gemen grippe; och ett stycke näsduk, som ofta behöfde: anlitas och framdragas under det röda sidendraperiet, störde till någon del illusionen af det stolta Albions magnificens. Sacrificateurerna, (offermännen) svängde med berömvärd dugtighet sina bilor, men — rökte cigarr. Dessa oxprocessioner äro under: de egentliga karnevalsdagarne vanliga öfver hela Frankrike. Der man icke har råd till jätteoxar, tar man vanliga. På sina ställen brukar tåget göra besök på alla. större kafger och andra offentliga lokaler, och det är icke utan exempel att man förer sjelfva oxen in bland gä sternav för att förevisas och beklappas. Hä der det; hvad som lätt kan hända ett ocivili-. seradt djur, att han icke lemnar lokalen utan alla minnen efter sig, anses detta af ställets egare som ett särdeles lyckligt omen, hvarför denne af -erkänsla hastar att lägga ett femfrancsstycke i närmaste kyrkas bäcken. ÅAret — försäkras det — skall då blifva öfvermåttan rikt på kunder och afsättningen fördubblas så väl af torrt som vått. Jag märker att min kurir redan vuxit fullkomligt till sitt af brefvigtsförhållandena betingade format, och jag uppskjuter derföre till nästa gång åtskilligt annat... Se här blott -till sidans fyllnad ett par smånotiser: ; Mr Macquet; om hvars process med Dumas jag senast skref, har dock tappat sin sak, till: följd af något formelt krångel. Att hän i hvad fall som helst vunnit den moraliskt, behöfver jag ej tillägga, och måhända var det icke annat, som från början afsetts. . Inom Revy-litteraturen har i dessa dagar. Bibliotheque Universelle? oförväntadt uppträdt med ett föryngradt lif och på ett sätt, som väckt någon sensation. Den förklarar obetingadt Friheten? såsom sitt programm, med och i ett enda ord. (hör!). och den vill strida derför i alla riktningar, ej. blott genom behandlande af estetiska ämnen, men genom diskuterande af idger, fakta, intressen (hör, hör); dock ämnar den — hålla sig alldeles skild från allt hvad politik heter?. Jag anförer detta närmast såsom ett litet bidrag till tidens karakteristik här i detta kära Frankrike. Innan jag slutar, ett ord af praktisk prosa till resande landsmän. Ni torde af vissa uppgifter i tidningar härifrån hafva erfarit, att vederbörandes uppmärksamhet på främlingar åter blifvit i hög grad ökad och att många extraordinära åtgärder blifvit i dessa sista veckor och dagar vidtagna för att närmare. än hittills, ega dem under polismaktens oaflåtliga tillsyn. Det torde derföre icke skada att för hvar och en, som efter detta begifver sig hit, inskärpa nödvändigheten af att hafva sina pass i det allra fullständigaste skick, för att t. ex. vid fransk-belgiska gränsen icke råka i förlägenhet, hvilket redan lärer inträffat för många. Samma. försigtighet-ärnaturligtvis nödig på platsen, för: att komma härifrån. men våra landsmän ega här den bästa garanti för att i detta fall undgå allt trassel uti. den. noggrannhet: och -omtanka, hvarmed dylika affärer här expedierås genom. den välbekanta svensk-norska byråen (Rue dAlger, nr 5,) etablerad af f. d. franske könsuln Pahlman, och för hvilket etablissement jag med godt samvete skulle puffa förmedelst mina. bästa tidningsfraser från gammalt, så framt sådant vorebehöfligt, hvad det — upp: riktigt sagdt — icke är.