Aftonbladet – 23 februari 1858, sida 2

Jag hoppas att tiden och frestelserna skola rubba de der granna grundsatsernan, tänkte. han och sade honom farväl med vänskap på läpparne och bitterhet i hjertat. Allt ifrån sitt första sammanträffande med Dick hade Mark Raymond fått en stor ovilja emot honom, hvilken genom senare tilidragelser öfvergått till fullkomligt hat. Redan vid denna tidiga ålder beslöt han att om möjligt göra hans förderf. Intet medel tycktes honom dertill lämpligare än att indraga honom i samma hvirivel af förströelser och nöjen, hvari han så hejdlöst störtat sig; att förnedra honom till en inställsam lycksökare, på detta sätt göra honom föraktlig i Marions ögon och, hvad som syntes vara af ännu mera Vigt, äfven i hennes fars. Då han misslyckats i sitt första försök, beslöt han att rådfråga Roderick Hastings i ämnet. Samma förmiddag mr Barnard och hans dotter lemnade London för sitt besök på landet, åkte Dick i bankirens vagn till Drurylane och stannade utanför porten till skådeplatsen, Det varicke förrän vagnen höll stilla, som han kom att tänka på att han ej kunde fråga efter sin vän under namnet Sam, och han hade icke känt honom under något annat. Följden var att då han hoppat ur vagnen, stannade han tankfull och obeslutsam om hvad parti han skulle taga, Många af våra läsare hafva säkerligen passerat denna port och förvånats öfver den mängd olika personer, som tagit plats deromkring. Från klockan tio på förmiddagen, då repetitionerna börja, till tre eller fyra, då de vanligen sluta, samla sig korsångare, dansörer och scenens komparser derstädes och lifva upp sig som ödlor i solskenet, om det behagar lysa, och göra de förbigående till föremål för