Aftonbladet – 23 februari 1858, sida 2

Sr StRNRNRn dera tetntenå tre genom lifvet. Sällskapslifvet, nöjena, och — förlåt mig om jag säger det — äfven därskaperna, som du kan tillåta dig, skulle på intet vis anstå mig.o Du nekar mig således att få pragptera dig för dem ? sade Mark högst för retad, sJag vägrar allt utom din vänskap, Mark, var svaret, och den värderar jag så mycket högre. Var icke missnöjd med mig; det är verkligen för din skull mer än för min egen. Du känner min historia. Jag har aldrig dolt för dig alt min härkomst är ringa — att jag har mr Bäårnards godhet att tacka för allt. Men jag har ett oberoende — kanske stolt sinne. Jag skulle ej kunna fördraga att se dig rodna för min skull, bland dina fashionabla vänner. Och hvemo, frågade baroneten med en viss högdragenhet, skulle väl våga förfördela den som jag värderar och.,. Han tvekade. nOch beskyddar, sade Dick. Jag skall fullborda meningen. Men, som jag förut sagt dig, jag vill icke hafva någons beskydd. Det ligger något retsamt i blotta ordet. Viskola hysa förtroende för hvarann, och... . ,Och förblifva främmande för hvarandra, afbröt Mark. Är det så du önskar, Nej, och förblifva vänner, ville jag tillägga om du tillåter mig det; men olikheten i våra utsigter och vår stillning förbjuder oss att vara ständigt tillsammans. Detta skulle icke kunna ske, utan att jag nedläte mig att blifva en krypande lycksökare, som du skulle blifva den första att förakta mig för, och för hvilket jag skulle afsky mig sjelf. Det låg så mycket sundt förnuft och bestämdhet i denna oväntade förklaring, att hans gamle skolkamrat, ehuru högeligen missnöjd öfver sakens utgång, ej visste hvad han skulle invända deremot.