Aftonbladet – 22 februari 1858, sida 3

stället höjde upp åsnornas hufvuden, så att deras långa öron och hårda skallar fingo uppbära gentlemennens mesta vrede, hvilken naturligtvis ärnu mer stegrades genom dessa spratt. Gud vet huru detta frispektakel slutats, om icke en tertius interveniens hade uppträdt på skådeplatsen. Det var hotellvärden mr Shepherd sjelf, som plötsligt uppenbarade sin runda figur, och med en väldig hippopotamos-piska slog. ned bland åsnor och pojkar. Inom ett par ögonblick blef allt lugnt, och de nyss så illa ansatte engelsmännen satte af på sina omsider i ro erhållna åsnor i fullt galopp, under de lunkande åsnedrifvarnes högljudda rop, bland hvilka säkerligen icke fattades skällsord till ryttaren: Ya hawgah -ebn el :kelle nusrani. min beled el Frankty?). S 3 : Sedan jag hastligen klädt mig, gick jag ut i Esbekieh och fylde mina lungor i fulla; drag med den rena, ovanligt milda morgon-; luften; som var mättad med de; balsamiska! ångorna från blommande acacier, rosor och nerier. Det var i sanning en lifgifvande morgonpromenad, och det var dock en De-, cemberdag. i; Men jag måste säga dig hvad Esbekieh är. Med. detta namn betecknas i Kairo en stor plats i frankiska qvarteret, hvilken för några decennier tillbaka under och efter öfversväm-! ningen bildade en stillastående gyttjig pöl, nen som numera, genom Ibrahim paschas åtgärd, är förvandlad till en behaglig park, kring hvilken flera europsiska hoteller och konsulater, hvaribland vårt eget, äro belägna. Bland andra bygnader, som omgifva denna plats, är en af en viss märkvärdighet. Det ir den för sin grymhet och vildhet ryktbare! ) Du krämare, son afen kristen hund från frankoörtias lånd Vanligt arabiskt uttrvek om en vuröpe.