Aftonbladet – 22 februari 1858, sida 2

Mark? Man skulle kunna tro, att miss Atkin tviflade på uppriktigheten af din-ursäkt. Då jag ej är särdeles intresserad af miss Atkins tankar om min sannfärdighet, afstår jag från att längre grubbla på detta ämnen, svarade den unge mannen med; en ton af sårad värdighet, som dock ej gjorde något intryck på guvernanten, hvilken lugnt återtog sitt arbete. Män, återtog han, med tydli tonvigt: på detta ord, göra föga afseende p omdömen. af fruntimmer och pojkar. Dick rodnade djupt; han plågades vida mer. af den ohöflighet mot Marion och miss Atkins, som Marks yttrande innebar; än det indirekta anfallet mot honom sjelf; han kunde verkligen ej förmodäjatt den förre skulle räkna honon bland pojkar, ty ehuru fyra år yngre än denne, var han -nästan lika lång, och som ban var mörk, såg han lika gammal ut:som Mark. Marion såg hvad som föregick ihans sinne, och med en qvinlig takt och sjelfbeherskning, som man knapt kunnat vänta vid hennes år, inföll Bon: Vär ert besök ämnadt min far, sir Mark, vill jag nämna att han är på sitt kontor. Det var ämnadt både honom och er,, var svaret. Den unga damen gjorde en stel böjning på hufvudet. Jag fruktar det kommit olägligt En betydelsefull tystnad rådde. Mitt häftiga lynne är min, största fiende, fortfor baroneten; först bar det nära nog kostat mig Dicks vänskap; nu har det sårat er och er guvernant, . Miss Atkins är ej längre min guvernant, svarade bankirens dotter: Hon är min vän — min andra mor; och jag. känner er förolämpning mot henne vida djupare än mot mig sjelf; ty jag är blött ett barn, tillade hon;