jag berättade henne att du ej redan gjort det. Hon är ute och rider tillika med Mark... Men bort med dig nu och låt mig återso dig vid middagen lika glad ochlycklig som förr. På vägen till sitt rum, som Dick till sin glädje fann prydligt och ordnadt till hans emottagande, lofvade han inom sig att följa sin förre lärares råd och noga observera Mark Raymond. g I sin otålighet alt befästa eHer fördrifva den obestämda misstanke, som började uppstiga i hans: sinne, hade vår hjelte snart gjort sin toilett, och. han gick åter ned isalongen, der sir Mark Raymond redan infunnit sig. Två år hade förflutit sedan de skildes ät vid skolan, och så kort demna tid än var, hade den medfört stora förändringar : hos dem båda. Baroneten, som var fyra år äldre än Dick, hade ett manligt utseende, och i följd af sin höga börd och bekantskap med -verlden hade han redan förvärfvat mycken takt och en hög grad af sjelfbeherrskning. Hans skolkamrat deremot, ehuru nästan lika lång, hade något gosslikt i hela sitt utseende; hans växt var ännu något gänglig och saknade tillräcklig stadga. Han hade emellertid det företrädet att vara: vida vackrare än Mark, hvars drag, ehuru mycket :— måhända: alltför mycket — regelbundna, voro allt annat än -behagliga, synnerligen under hvila. Det var troligtvis medvetandet af denna ofullkomlighet, som gjorde att han alltid sökte se glad och lifvad ut. Visst var hans leende: något tvunget, .men kunde dock passera för äkta inom sällskapslifvet,. der hvar och en: är alltför upptagen af sin jagt efter: nöjen. och utmärkelser, för att egna mycken uppmärksamhet åt det småmynt man vexlar sig till för sina ar tigheter. Ehuru de unga männen ögonblickligen igen