Aftonbladet – 20 februari 1858, sida 1

god tid att eftertänka hvad skälet möjligen kunde vara till att han skulle misstro Mark, som hittills varit en så välvillig vän till honom. De -hade blott en enda gång tvistat med hvarandra, tänkte han, och det för mer än sex år sedan. Hvad helst orsaken än måtte vara, denna var det säkerligen icke. Liksom de flesta oerfarna, ädelmodiga karakterer, dömde han andra efter sig sjelf; det är hjertats förvillelse som verldens lärdomar snart och alltför snart rätta. Dessa mörka tankar räckte tills han kom till Harleystreet. Mr Barnard emottog honom med värma, gratulerade honom till de vackra betyg. han erhållit af doktor Malling, och yttrade sin glädje öfver hans manliga och friska utseende. Men du ser nedslagen ut, tillade han, då ham märkte att hans skyddling ett par gånger oroligt såg åt dörren: Det vore omöjligt att jag icke skulle känna mig lycklig, var svaret, att åter få se er, min ädle välgörare, tacka er för all er godhet och säga er, huru djupt jag känner min förbindelse ... Jag är mer än belönad, afbröt bankiren, genom det bruk du gjort af min hjelp; säg således intet mera derom, utan skynda till ditt rum — du känner. vägen.: Du har knapt tid att kläda dig, tillade han; Marion, miss Atkins, din gamle skolkamrat Mark Raymond och jag skola alla fara på spektaklet. Bick vexlade färg, utan att rätt veta hvarföre. Jag tar för gifvet, fortfor den förre, natt du följer med oss. S pTillåter ni mig fråga huru miss Barnard befinner sig, sir? mt Om jag tillåter dig fråga huru miss Barnard befinner sig? upprepade den gamle gentlemannen. Ja visst får du det, min gosse; hon skulle finna det rätt ovänligt, om 28