Aftonbladet – 20 februari 1858, sida 1

ker röst; aldrig kan jag glömma, eller vara nog tacksam för all er godhet mot mig. Tala ej mera deromn, svarade doktor Malling; men lyssna nu till det sista råd jag på länge har tillfälle att gifva dig. Förvara det väl i ditt minne, ty det ligger mera vigt derpå än du nu kan fatta. Dick betraktade honom förvånad. Akta dig för sir Mark Raymond, tillade den förre. För min vänb Ja, för honom. Är han nu sir Mark Raymond? frågade Dick. Hans fars död, fortfor rektorn, har ej allenast förskaffat honom denna titel; utan också gjort honom till en af de rikaste unga män i England. Till följd af den vänskap, som egde rum mellan den aflidne baroneten och mr Barnard, som han bestämde till sonens förmyndare; är det omöjligt att ni icke skulle sammanträffa. Men ännu en gång: var på din vakt SE Men jag förstår icke;, utropade hans åhörare, som försökte att samla sina tankar; ni! som är så rättvis, så god, ni kan. visst icke utan orsak vilja väcka min ovilja emot någon, Jag tycker,, fortfor han i ett utbrott af känsla, att jag skulle kunnat anfört o mitt lif och min heder åt Mark Raymond. I Anförtro icke din: heder i någon annan menniskas vård), sade doktorn allvarligt; du är dess naturliga och enda: vårdare. Låt icke hvad jag sagt nedtrycka ditt sinne; det. är hårdt vid din ålder att blifva tvungen betrakta mensklighetens skuggsidor, Var upp-: märksanv på hvad du hör och ser; och:dör? sedan sjelf. Men framför allt: glöm icke min varning. Med dessa ord skildes de från hvarandra, och under sin resa till London hade Dick