Aftonbladet – 20 februari 1858, sida 1

svar, ehuiu innehållande blott några få rader, honom ännu kärare: S I sitt bref: meddelade hans beskyddare honom sin afsigt att vid årets slut gifva hoaom en plats på sitt kontor, hvilken tid, tillade han — han emotsåg med nöje, då Dick . derigenom åter skulle blifva en medlem af hans hus; en anordning som förorsakade hans skyddling vida större glädje, än förhoppningen på verldslig lycka, och var vida mer välvilligt än betänksamt handladt af den gamle herrn, som med mer allvar borde besinnat de troliga följderna, Af gammal vana ansåg han alltjemt Dick och Marion som harm. Det kan äfven nämnas som ursäkt för mr Bäårnards blindhet, att han under ynglingens senaste ferier observerat att de båda unga voro vida mindre förtroliga i sitt sätt emot hvarandra, än förr, Hon fordrade icke längre att han skulle vara henne följaktig då hon, tillika med sin guvernant, promenerade i vagn eller till fots, kallade honom Richard, i stället för Dick och räckte honom vid afskedet handen, i stället att som förr bjuda honom sin kind att kyssa. Orsaken var att de kändesina bjertan klappa af en ljuf och onämnbar rörelse, då de voro i hvarandras närhet — om de. ej redan älskade, voro de åtminstone på väg att göra det. Midt under de leende utsigter, som visade. sig för vår hjelte, fanns dock ett moln, en saknad. Sedan flera år hade han ej hört något från Sam och Pet. Ofia frågade hän sig sjelf hvad deras öde hade blifvit, och sörjde att han icke kunde dela. med sig åt dem af de rikliga tillgångar häns omtänkseamme vän försett honom med. När jag en gång kommit ut i verlden, tänkte han ofta, och blifvit min egen herre, skall jag väl få rätt på dem och vin att jag icke glömt demy