Aftonbladet – 18 februari 1858, sida 3

på sina egna intressen: de hafva upphäf skatterna på jordbruket, men jag Inser ej att deras styrelse i andra hänseenden icke är lika rättvis som de flesta andra lagstiftande församlingar. Miigge anför i sitt nyligen utgifna arbete Nordisches Bilderbuch ett samtal, som han haft med en svensk statsman rörande detta ämne. Den senare beklagade sig öfver de norska böndernas okunnighet och oregerlighet. Migge frågade — — men ortsättningen af detta samtal är alltför märkeligt för att här förbigås: Storthinget är då sammansatt till största delen af rått och okunnigt folk ? Statsmannen. Det vill jag icke påstå. Ett visst oraktiskt förstånd kan icke frånkännas dessa jordorukare, och de gifva ofta sina söner en god uppfostran innan de lemna dem den ärftliga jordlotten. Man finner derföre på landsbygden många upplysta män; huru kunde väl studenternas antal i Kristiania uppgå till 700, om det icke vore många bondesöner aland dem? Författaren. Men vidtager då denna majoritet några förnuftsvidriga åtgärder, styrer den landet dåligt, betungar det med skulder eller stiftar orättvisa lagar ? Eskatsm. Det kan man icke rättvisligen påstå, ehuru denna majoritet naturligtvis i första rummet befordrar egna intressen och formar styrelsen derefter. Staten har inga skulder; tvärtom, dess skattkammare är full, öfverflöd är på silfver, dess banks sedlar äro begärliga, ordning öfverallt, och såsom ni sjelf ser, är välstindet i tilltagande, likasom handeln allt mera blomstrande. Här har jag en uppgift framför mig, som bevisar att på de sista sex månaderna öfver hundrade fartyg hafva gätt af stapeln i olika hamnar. Förf. Bonderegeringen sköter sig sjelf, som jag , men är karg och njugg då det icke gäller dess egna intressen.n Statsm. Detta är ett högst eget förhållande. I dera afseenden kan man icke rättvisligen göra bönderna denna förebråelse. Om någonting skall göras för vetenskaper eller nyttiga ändamål, så äro de alltid beredvillige att dertill lemna penningar. Om en man af förtjenst skall understödjas, eller om det behöfves medel för välgörande ändamål, dårhus, hospitaler, skolor och dylika institutioner, så kan statsrådet på förhand vara öfvertygadt om att icke möta något motstånd. Vid sandra tillfällen äro dessa hemmansegare så fasta och oböjliga som de norska furorna, och knäppa till sina ficklock så tätt, att icke en enda specie slipper ut. Förf. Vid hvilka tillfällen äro de så omedgöriga? Eoiatem. Jo ser ni (svarades med en dragning på axeln) jordbrukarne hafva icke det ringaste statsmannaförstånd så snart frågan är om anslag åt utrikesministrar och högre dignitärer till förökande af armån och befäl, eller om lönförhöjning eller något dylikt; då kommer man icke ur fläcken med dem. Förf. (vid sig sjelf) )Gud bevare dem då länge och väl från statsmannaförstånd i den meningen! Om jag vore en medlem af storthinget, så skulle jag vara lika så jernhård som de. Den 235 gingo Braisted och jag ombord till Göteborg; min vän hade redan begifvit sig hem öfver Kiel. Vi hade vackert. väder, en angenäm resa och vaknade följande morgonen i Sverge. Dagen efter vår ankomst bröt en eldsvåda ut i förstaden, somm förstörde 13 stora hus och gjorde öfver 200 menniskor husvilla. Vid detta tillfälle fick bg se huru man betedde sig här vid eldsvådor. Det dröjde en half timma efter första brandsignalen innan första sprutan kom i gång; vattnet måste transporteras från kanalen, ochslangarne, som voro små och gammalmodiga, : gjorde ingen särdeles nytta. Några trädgårdar hindrade elden från att ödelägga hela förstaden, hvilket annars ovilkorligen skett. En folkmassa af 6till 8000 personer, som åsågo förstörelseverket, var spridd öfver de omgifvande bergen, marken var betäckt af möbler, husgeråd och kläder af alla slag, för hvilkas vård ingen vakt syntes nödig:icke heller tycktes egarne bekymrade för godsets säkerhet. I Sverge existerar ett förtroende -för främlingar, särdeles i hoteller, å stationer och ångfartyg, som vittnar fördelaktigt om nationens redlighet. Vi gingo ombord på ångfartyget Wenern om morgonen den 8, men betalte icke vår öfverfart förr än i dag i Karlstad, En kladd hänger i hytten, med uppgift på priset för måltider och förfriskningar, så att den resande sjelf kan, vppgöra sin räkning och betala den till vrestauratrisen. Då man far landvägen, tröffar man ofta på skjutsbönder, som icke häfva reda på taxan, utan helt enkelt taga emot hvad den resande gifver dem. Jag har ännu icke träffat på någon oärlighet i Sverge. De enda fall af bedrägeri, jag hört af, hafva blifvit mig berättade af svenskarne sjelfva, bland hvilka det fins en stor mängd, som göra sig en heder af att i möjligaste måtto nedsätta sitt land och svenska karakteren. Denna lust att svärta och pedsätta sitt eget går fullt ut lika långt som åt det andra hållet norrmännens ytterliga fåfänga, och är ännu mera oförlåtlig. Det var mig angenämt att åter få höra det musikaliska svenska tungomålet och få utbyta den norska likgiltigheten och förbehållsamheten :mot den svenska vänliga, okonstlade och intagande umgängestonen. Hvad jag i mitt bref från Stockholm förliden vår yttrade om det formella och konstlade i fasonerna samt sällskapslifvets stränga etikett gälde helt och hållet hufvudstaden. Vare detlångt ifrån mig att. förneka den naturliga och hjertliga vänlighet, som karakteriserar hela svenska folket. Ju -mera jag lär känna : detta folk, desto mera öfvertygadblir jag, att det icke fins ett enklare, mera varmhjertadt och ärligt folk i verlden. Med ett liberalare skolsystem, en lämpligare representation samt befrielse från statskyrkans. tvångsbörda, skull: det hastigt gå framåt i en ädel riktning. Vår resa från: Göteborg och. hit hade blott en anmärkningsvärd punkt; nemligen :Trollhättefallen. Äfven om jag icke så nyss sett Rjukan Fossen, som ännu hägrade i mitt minne, skulle: jag hafva: känt mig. sviken i min föreställning om denna beryktade katarakt. Det är icke ett enda, utan fyra efter hvarandra sluttande fall på en (ehgelsk) mils sträcka, dock intet af dem öfver 20 fots lodrät höjd. Toppöfallet är .det som gjorde mesta intrycket på -mig, hufvudsakligast genom sin märkvärdiga form. En väldig massa af Göta elf, säamimantryckt mellan två klippor, vältrar sig utför en plan af 50 graders stupning, störtar sig mot en klippa på djupet och häfver sig ter unH i en båove. som kastar stora massor