Aftonbladet – 18 februari 1858, sida 2

uppmärksamheten på ett yttrande i en tysk tidning, der det heter: När man tager i be-1 traktande Hamburgs förhållanden och synnerligen dess handelskårs förbindelser med transatlantiska hamnar, så är det klart, att den bestämda tiden, efter hvars förlopp hvar och en icke anmäld fordran är död och kraftlös, måste vara alltför kort. Antagligen äro dessa omständigheter af vigt. äfven för svenska affärsmän. — Från Skellefteå skrifves den 11: Vintern fortfar att vara mild och vacker. Snöföret är mycket godt efter allmänna vägarne; i skogarne åter är det mindre godt, emedan den snö, som fallit, ej förslår att täcka stubbar och stenar, hvarföre forslingen af skogsprodukter är underkastad betydliga svårigheter Vore ej penningebristen så stor, skulle säkerligen skogen få stå orörd denna vinter; men nu tvingar nöden att anlita den, ehuru svårt åtkomlig den för otillräcklig snö än är. För trävaror i allmänhet betalas nu ej en gång hälften mot hvad de förut gält. Priset på smör har sjunkit ända till 12 sk. rmt pr skålp. Vid sådant förhållande är det ganska bekymmersamt för landtmannen, hvar han skall få medel att betala sina utlagor. För salpetern, som levereras i denna månad, inflyter visserligen en betydlig samma; hvilken dock, delad på många händer och till många behof, torde blifva föga tillräcklig att häfva bekymren i närvarande penningbistra tider. — Man läser i Warbergs Tidning: Från Warbergs hamn har på det nya året utskeppats till England med tre fartyg ieke mindre än 3111 tunnor hafre. Den milda vintern har väl till en del äfven här varit anledning att någon skeppning kunnat komma i fråga; dock är vår hamn troligen af alla på kusten den som senast blir stängd för sjöfarten, enär den saknar skärgård utanför sig, hvadan sjöfarten ännu oaktadt den nu inträdda skarpa kölden är obehindrad. — Det är glädjande att se, att vår ort börjar kunna utskeppa spanmål till utrikes ort. Detta har icke förr än förlidet år varit händelsen, åtminstone i större partier. Då ännu stora sträckor af jord ligga ouppodlade, hvilka dock i senare tider alltmer börjat tillgodogöras, och då landtbruket numera börjat göra betydliga framsteg äfven i vår ort, torde snart kunna emotses en tid, då från Warbergs hamn årligen böra kunna på utlandet sändas betydliga qvantiteter af spanmål. — Följande postrofveri berättas i Hudiksvalls Veckoblad för den 13 Februari: Delsbo tingslag uti kringliggande domsaga, som från uråldriga tider erhållit en beklagansvärd ryktbarhet för mängden af grofva brottmål, och som för domaren i orten medfört särdeles tunga oeh besvär, har icke upphört att frejda samma sitt sorgliga rykte, ty vi hafva nu åter att berätta ett groft och djerft brott, begånget inom samma tingslag sistl. måndag, då på ljusa dagen -postväskorna, tillhörande framl. båron Tamms arfvingars bruksegendomar Strömbacka och Hedvigsforss, rånades från postbudet. Sedan dessa väskor blifvit i postgården uti Bjuråker hemtade af postbudet, som tagit den vanliga genvägen hem öfver Norra Dellen, mötte han ute på isen tvenne manspersoner, af hvilka den ena varit gående på skridskor, och den andra, med upptagen pistol, hotade gossen, som :bar postväskorna, att skjuta honom, derest han icke lemnade desamma ifrån sig, då han, som icke förmådde göra motstånd, af detta hot blef så förskräckt, att han lemnade postväskorna ifrån sig samt skyndade mot land, hvaremot rånaren spände på sig:skridskor samt: med kamraten skyndade mot Norrbolandet.. Efter lemnad rapport om tilldragelsen anstäldes genast spaningar efter brottslingarne och de tillgripna väskorna, utaf hvilka endast i den ena funnits penningar, nemligen 1000 rår rmt, då på stranden äfven påträffades väskorna uppskurna och tomma, derjemte utaf en invid väskorna: liggande askhög syntes; satt alla bref och tidningar, som funnits: i väskorna, blifvit uppbrända.: Postgossen hade emellertid haft så mycken besinning, att han noga betraktat gerningsmännen, som han äfven påstod sig kunna igenkänna, derjemte han utaf klädedrägten, rånarne begagnat, igenkänt att åtminstone en af dem varit Delsboare, i anledning hvaraf den nitiska bruksförvaltaren på Strömbacka bruk ofördröjligen började göra efterspaningar, åtföljd af postgossen, som slutligen igenkände uti den redan för tvenne gånger stöld straffade beryktade s. k. Tuna-Pelle från Delsbo en af rånårne, då -hän äfven genast blef gripen, men lär icke innehaft något åf de stulna penningarne, icke heller kunnat förmås till bekännelse. Flan insattes emellertid i häradshäktet i Delsbo, men under tiden fängsel skulle hemtas för att: bättre bevara fången, fick hån tillfälle, utan att ännu oss är bekant huru dervid tillgått, att bryta sig utur arresten samt taga flykten. Alla åtgärder lära likväl vara vidtagna för att fasttaga rymmaren, men om sådant ännu lyckats, känna vi icke. Då Tuna-Pelle är ökänd för sina illbragder och sin fräckhet samt sannolikt under sitt vistande på Långholmen blifvit ännu mera förhärdad, vore väl om denna för allmänna säkerheten vådliga person snart kunde komma under förvar. — I samma tidning läses: Bonden Anders Olofsson i Västdahl, som af Forssa häradsrätt sistl. sommar dömdes till döden för mord å undantagsenkan Cecilia Christoffersdotter, lär af kongl. Maj:t blifvit från dödsstraffet benådad med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt 10 års fästningsarbete. Då Anders Olofssons brott inom orten väckte mycket uppseende, samt några särdeles mildrande omständigheter icke under ransakningen förekommo, utan deremot Anders Olofsson med olika och påtagligen sanningslösa uppgifter sökte undkomma lagens straff, var underrättelsen om hans benådning oväntad, särdeles som Bålds-Erik icke lär i nådeväg kunnat erhålla befrielse från dödsstraffet, hvartill äfven han sistl.:år dömdes af Delsbo häradsrätt för mord. Dermed var visserligen rån förenadt, men motiverna för Anders Olofssons missgerning voro påtagligen för att blifva befriad från: ett drygt undantagshjon, och hans elaka uppsåt sålunda icke mindre än Bälds-Eriks, som under rusigt tillstånd föröfvade missgerningen för att åtkomma litet smör och mjölk. Man :edes häraf till den reflexion, att nåden här i verlden utdelas ofta underliga: — Teologie lektorn vid Hernösands elementarläroverk mag. C.A. Cornelius har blifvit utnämd till kyrkoherde i Häggdångers prebendepastorat. — Af Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift hafva tolftz häftet för år 1857 och första häftet för 1858 utkommit. De innehålla: Anförande af styresmannen vid nedläggandet af sin befattning den 12 Nov, 1857 — Ryska militärkoloniernas omorganisation — Offentlig rysk granskning af gardets vapenöfningar — : Militärisk tidskriftsoch tidningslitteratur — Riksdagsförhandlingar rörande fisk smak hvartillman inoclstådes i det