Aftonbladet – 18 februari 1858, sida 2

Ett befordringsmål vid Lunds universitet. Under denna rubrik meddelar Upsalaposten följande framställning, som synes förtjent af uppmärksamhet: Vi hafva ansett oss skyldiga att fästa allmänhetens uppmärksamhet på ett befordringsmål, hvars afgörande snart stundar. Det angår director-musicesplatsen vid Lunds universitet. Consistorium academicum och kongl. musikaliska akademien hafva redan afgifvit sina utlåtanden, och man kan när som helst hafva att vänta kanslersembetets beslut. Innan det fattas, önska vi offentliggöra några påminnelser, dertill föranledde, dels af vår öfvertygelse om platsens betydelse för den allmänna bildningen, dels af nit för att rättvisa skipas mellan de sökande. Denna musikaliska institution vid universiteten afser att studenters musikaliska anlag ej må förqväfvas genom det tvungna :vistandet i en småstad, utan utbildas vid sidan af de bokliga studierna. Men genom den riktning, som universitetsandan gifvit åt de musikaliska lifsyttringarne, hvilkas ledare och äfven frambesvärjare director-musices är och bör vara, har den fått en ännu större betydelse. Ty det torde ej kunna nekas, att den fosterländska sången, hittills det enda alstret af vårt folks musikaliska förmåga, hufvudsakligen vid universiteten blifvit samlad, vårdad och riktad. Och för att härmed må kunna fortsättas, är för det allmänna af icke ringa vigt att den ifrågavarände platsen bortgifves åt den skickligaste musikern. Rättvisans fordran är alldeles densamma. Men, säga consistorium academicum i Lund och musikaliska akademien, lagens fordran är en heltannan, nemligen ätt: den sökande skall hafva betyg af musikaliska akademien, hvilket skulle finnas afkongl. cirkuläret den 11 Maj 1844. -På denna grund har ock hr Gnospelius, som tagit examen inför akademien och som länge varit director-musices vid gymnasium i Linköping, och af hvars musikaliska verksamhet såsom sådan, oaktadt all förtjenst om Lin: köpings och: Norrköpings samfälta konserttillställningar, dock få frukter hittills kommit universiteten till godo, blifvit föredragen hr L. Norman, som intager ett bland de främsta rummen bland alla de musikaliska talanger Sverge kunnat räkna som sina egna, som eger den mångsidighet i musikalisk bildning och de stora kunskaper i både teoretiskt och praktiskt hänseende, HNvilka kunna blifva tal rikt gagn vid ett universitet, och som för öfrigt är en utmärkt och sin medtäflare långt öfverlägsen orgelspelare, hvilket väl också borde tagas i betraktande, då den blifvande utnämningen äfven afser orgelnistbeställningen vid Lunds domkyrka, som är berömd att ega den yppersta orgel i Sverge. Eller hafva de, både konsistorium i Lund och musik. akad., vid detta tillfälle och till förmån för en förut fattad mening velat gemensamt blunda för denna omständighet? Man måste medge att legalitetens kraft är stor iett konstitutionelt samhälle! Men tänk om det ej är så helt med legaliteten! Ofvannämde, sådant det finnes infördt i den på K. M:ts befallning år 1845 utgifna kyrkolagens sida 162, handlar endast om vilkoren för tillsättande af musikdirektörer vid gymnasierna och ej med ett ord om dylikt vid universiteten, hvarföre det ej heller afsetts vid hr Josephsons utnämning till director-musices i Upsala, och hade sålunda de båda auktoriteterna deraf varit alldeles oförhindrade att föreslå den skickligaste musikern. Då nu så ej skett, hvad har vållat? Är det intrig, är det väld eller oförstånd?