Aftonbladet – 18 februari 1858, sida 1

Jag behöfver ej tänka vidare på sakenp, afbröt honom ynglingen. :Jag har en gång för alla beslutat att aldrig skiljas från min syster. Då vår stackars mor dog, lemnade hon henne i min vård, och jag har vakat öfver henne ända sedan. Vi hafva lidit köld och: hunger tillsammans, arbetat oss trötta ofta nog, och stundom varit hårdt frestade att göra hvad som är orätt, men Gud har förbarmat sig öfver vår värnlöshet och afhållit oss från brott. . Jag tackar er, sir, jag tackar er ödmjukt för er godhet, men det är min pligt att blifva hos min syster. Hade jag kunnat få stanna här hos Dick, tillade han tvekande, så vet jag icke om jag haft styrka att säga nej. Detta var en sak som ej lät sig göra i en sådan uppfostringsanstalt som doktor Mallings, der söner af Englands förnämsta ätter fingo sin uppfostran. Samhälslifvets orättvisor stodo i strid mot hans önskningar, och han kände: sig tvungen att, ehuru högeligen emot sin önskan, lemna den stackars lindansaren åt sitt öde, eller, med andra ord, åt Vverlden — åt: denna nyckfulla, ensidiga makt, som välkomnar någras födelse Med idel solskensblickar och leenden och kastar jernhårda, föraktfulla: blickar på andra. Men sådant är detta lifvet: ett lotteri, der niterna äro till ojemförligt större antal än vinsterna. Huru få äro icke de lyckliga, som draga dem? Rektorn: bjöd honom pengar, som Sam bestämdt, men höfligt nekade att mottaga. Hvad han hade gjorty, sade han, var för Dicks: bästa. Hans vänskap för honom kunde ej betalas med pengar. 5 Gossen kände en hedrande stolthet att veta Dick vara hans gäldenär; allt hvad han önskade, var att få träffa honom; en önskan, som doktorn lofvade skulle uppfyllas följande dag. Vi behöfva ej tillägga att han höll ord dermed, (Forts. följer.)