Aftonbladet – 18 februari 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT. J, F. SMITH. Doktor Malling var högst angelägen, för Dicks skull, att hans förmodade slägtskap med fången ej skulle blifva bekant för hans kamrater, emedan detta ganska allvarsamt kunnat. skada den stackars, gossens framtida utigter;. han befallde: derföre ynglingarne cå till.sina rum med en bestämdhet, som under Jugnare förhållanden ej skulle medgifyit hvarken svar eller invändningar. Vi kunna icke lemna er ensam med honom, doktor,, sade Mark. Han kan mörda er, tillade en annan. Vi vilja: stanna qvar och beskydda vår rektor, skreko de öfriga. Jag. tackar er, sade doktorn, men jag hyser ingen, fruktan; mina tjenare äro tillräckligt talrika att beskydda mig. Jag ber er — nej, jag fordrar till och med att ni genast återgån till edra rum. Gossarne lydde motvilligt och rektorn skickade en af lärarne, som han låtit kalla, att följa dem och stänga dörrarne till deras rum. Dernäst befallde den gamle herrn qvinnorna att gå sin väg, men besynnerligt nog hade han svårare att göra sig lydd af dem äp,af sina elever, Röstar som försett sig med ett farligt vapen, under formen af ett stekspett, bedyrade att hon ej var detrinaste rädd, en försäkran, som delades af husigan, hvilken nu återkommit från sin förskräckelse och sina hysteriska skrattparoxysmer. Gentlemannen blef slutligen ensam med fången och taffeltäckaren jemte kusken, hvilka båda stannade avar till hans bevakning. Han visste. sig kunna lita på dessas tystlåtenhet, hvilka sedan många år varit i hans. tjenst. Jaså, sade han, ni har således gjort in: brottsstöld. Ni är en fjerf karl, som vågar (i ) Se Aftonbl. n:r 10—18, 20—37, 39,