Aftonbladet – 18 februari 1858, sida 1

slutligen följde paketet med skedarne och gafflarne. — Dessa äro edra, sir, utropade tafteltäckaren; det kan jag gå ed på. För bort honomp, sade den förre till polisbetjenterna. Jag skall infinna mig på rådhuset i morgon bittida. Till trots för alla hans försäkringar om sina rättsinniga afsigter, blef Amen Corner bortledd och med ens förd till fängelset; på vägen dit förbannade han sin dårskap att hafva åtagit sig Dicks :bortförande, till hvilken hans hat ökades i jembredd: med hans motgångar. I ensamheten af sin cell hade han god tid att samla sina tankar, öch sedan han noga öfvervägt sin ställning, kom han till den slutföljd, att den knappast kunde vara värre. Han misstänkte först att hans bundsförvandt James bedragit honom och med afsigt lockat honom till huset, på det han måtte blifva ertappad med det stulna silfret i fickan, Roderick har fört mig i den här knipano, mumlade han, och hjelper han mig joke ur den igen, så talar jag om allt. Jag finner intet skäl, hvarför den rike bofven skulle slippa undan, medan den fattige får lida. Jag måste skrifva till honom — men huru få brefvet på posten? Tyokligtvlen, tillade han, hafva de ej hittat allt hvad jag hade på mig. Detta syftade på åtskilliga banknoter, hvilka han för säkerhets skull sytt fast inom fodret på sin väst... Han ref skyndsamt upp så långt stycke, att han kunde få fram enaf dem, och afvaktade sedan tåligt fångvaktarens ankomst. Huru! sade denne, då han på morgonen inkom i. cellen och såg halmbädden vara orörd; är ni ej nöjd med ert qvarter? Ni blir snart van dervid. Ä Det är första gången jag någonsin settinsidan af ett fängelse, sade Amer med öds mjuk ; röst. : Den förre kastade. en tviflande blick på honom. 2 Det är ett fullkomligt misstag att jag är härn, tillade fången.