Aftonbladet – 17 februari 1858, sida 2

Ra NE Te Sa er TENRA at e ren n t å Åkerman, hvilken redan befann sig utrikes i och för en statens låneaffär. Härvid böra vi anmärka, att Aftonbladet för sin del icke alldeles obetingadt ogillat åtgärden att utsända ombud för lånets upptagande, men att vi i isynnerhet anmärkt, att dessa ombud, i stället att personligen göra sig underrättade om ställningen på de olika penningplatserna, nöjt sig med att, hela tiden qvarstannande i Hamburg, derom på telegrafväg inhemta upplysningar, något som -obestridligen kunnat med samma lätthet: verkställas från Stockholm som från Hamburg. Kunde man på telegrafväg erhålla fullt tillförlitliga och tillräckliga upplysningai om penningeställningen i London, i Frankfurt, i Amsterdam o. s. v., kunde ju sådant lika väl ha skett i afseende på Hamburg. och ingenting borde ju varit enklare än att man, efter inhemtande af upplysningar från de olika platserna, kunnat i Stockholm göra sitt val och bestämma sig för den plats, son ansågs förmånligast, samt derefter utsända antingen fullmakt för landets diplomatiske agent på platsen att afsluta lånet eller ock ett särskilt befullmäktigadt ombud. Vi bedja likväl att få fästa uppmärksamheten derpå, att v: ingalunda förklara detta sätt att negociera ha varit det lämpligaste, men att de slutsatser vi draga följa såsom ett ovilkorligt korollarium af insändarens eget resonnement. Med andra ord: var ombudens personliga näryarc icke nödvändig för att utröna penningställ ningen i London, i Frankfurt o. s. Vv. så hade den icke heller varit för detta ändamål nödvändig i Hamburg; men var den deremot nödvändig på sistnämde plats, si hade den af alldeles samma skäl bordt vara det på den eller de platser i öfrigt, som kunnat ifrågakomma. Men :dåj I. 4. G. bringat ombudens åtgöranden till tals, torde det icke vara alldeles olämpligt att också yttra några ord. om sjelfva valet af dessa ombud, en omständighet, som hittills icke blifvit vidrörd. Man torde väl invända, att om pressen haft några anmärkningar att i detta hänseende göra. hade de bordt framställas då valet af dessa ombud först blef kändt. För vår del vilja vi också härmed förklara, att anmärkningar från vår sida visserligen icke skulle uteblifvit mot det grannlaga uppdragets. öfverlemnande åt det ena af. de utsedda ombuden, om man nemligen vid ombudens afresa kunnat föreställa sig att, under dåvarande förhållanden. lånets upptagande i Hamburg skulle ens kunna ifrågasättas. Vid nämde tid talades väl om London, om Paris o. s. v., och det hette till och med, att man på diplomatisk väg förskaffat sig så godt som visshet, att lånet. skulle på endera af dessa platser kunna på icke alltför. öfverdrifna vilkor erhållas. Om vi icke missminna oss, gaf till och med ett finansministerns yttrande på riddarhuset ett visst stöd åt de i detta hänseende gängse ryktena. På Hamburg tänkte deremot visserligen högst få. I annat fall skulle åtminstone icke vi ha uraktlåtit erinra, att snart sagdt det enda hus i Hamburg, hvars säkerhet efter den nyssinträffade katastrofen kunde anses alldeles oomtvistad, var bankirhuset Salomon Heine, och att det ena af de utsända ombuden, protokollssekreteraren Cervin, stod med detta hus i en ganska vidsträckt enskilt affärsberöring, särdeles såsom ombud. för åtskilliga af våra hypoteksinrättningar. Det lärer väl icke undfalla någon, att om underhandlingar en gång blifvit öppnade med huset Salomon Heine, och detta hus på goda grunder önskade öfvertaga affären, måste det för en underhandlare, som med detta hus stod i enskilt affärsförbindelse och naturligtvis ej gerna kunde vilja för egen del stöta sig med den mäktige penningemannen, blifva ganska genant :att afbryta negociationerna och fara till en annan marknad, och att ett sådant statsombuds ställning i alla händelser måste anses för ytterst ömtålig. Så mycket svårare måste detta ha blifvit, om man måhända samtidigt för egen eller för andra komitenters räkning inlåtit sig i affärer med det hus, med hvilket man för statens räkning underhandlade, något som man har anledning antaga vara händelsen i förevarande fall, enär det är bekant, att under hr Cervins vistelse i Hamburg vexlar, dragna på Salomon Heine, för hans räkning aflätos på börsen härstädes. Vi vilja för ingen del tillvita hr Cervin, att han skulle ha för egna fördelar uppsåtligen förbisett statens intressen; men klart torde vara, att det måste anses mindre lämpligt att anförtro en underhandling för statens-räkning it eh person, som på något sätt kan anses hafva enskilt nytta eller skada af den hållning han dervid iakttager. Det är också derföre som vi tro oss kunna förklara, att finansministern vid hr Cervins utseende kanske icke gjort det förståndigaste val af ombud, nemligen för en underhandling specielt i Hamburg. Den omständigheten, att ombuden voro tvenne, lärer i förevarande fall ej undanrödja len anmärkning vi nyss gjort; ty enligt hvad det. allmänt ansetts och anses, skickades hr Cervin ut för att räkna — en konst, hvari man förmodligen ansåg honom ha förvärfvat skicklighet under hans verksamhet såsom penningemäklare och diskontör här på platsen — men hr Willerding hufvudsakligen för att skrifva, något hvari han visserligen var sin medfullmäktig öfverlägsen. Och då här till en början just är fråga om kalkylerna, håller man sig således i afseende å dem hufvudsakligen till hr Cervin, så mycket hellre som det, att sluta af de beräkningar J. 4.G.uppstält rörande lånekostnaderna, visar sig, att det icke är allom gifvet att, i afseende å de mö pe RYAN