Aftonbladet – 17 februari 1858, sida 2

tredjedelar af sin längd öfver de omgifvande palmernan. Pompeji Kolonn står likväl alldeles fri.på en liten höjd, långt skild från alla palmer, och :stode han åter i en palmlund, så tror jag att de flesta palmerna skulle med sina. kronor öfverskugga hans kapitäl. De båtar vi sågo i Mahmudiehkanalen passade oss icke. I Cairo finnes :större antal båtar, sade man oss, hvarföre vi der kunna hoppas finna hvad vi här sökte förgäfves. Mahmudiehkanalen har sin egen historia, som är skarakteristisk för styrelsen i detta land och särskilt för den i Europa så oriktigt prisade Mohammed-Ali. I fordna tider fanns en kanal, som förband Alexandria med Nilen, men hvilken under seklernas lopp blifvit förstörd. En engelsman säges hafva ingifvit MohammedAh planen att återställa denna -vattenkommunikation. . Planen var onekligen god, men: -utförandet bär vittne om den mest despotiska våldsamhet och den grymmaste likgiltighet för de arma egyptiska böndernas (Fellahs) lidanden. Genom en utskrifning — med våld naturligtvis — sammanfördes inemot 300,0080 menniskor på den terräng. der kanalen skulle gå fram. För denna talrika arm.af arbetare var ej tillräckligt sörjdt med provision, de blefvo icke ens alla försedda med nödiga verktyg. En stor del måste uppgräfva den gyttjiga jorden med sina händer. — Arbetet pådrefs under flera italienska ingeniörers ledning, med omensklig hårdhet, och redan efter sju månader var den 10 sv. mil långa kanalen färdig och öppnades i Januari 1820. Sjukdomar, uppkomna af hunger och öfveransträngning samt misshandling af hvarjehanda slag, i sammanhang med febermiasmer, framalstrade af en brännande sommarsols inverkan på oerhörda massor uppgräfd, stinkande dy, bäddade dock under dessa månader kanalens botten med tjugo