Aftonbladet – 17 februari 1858, sida 2

till den, som kunde hafva lust att läska sin tunga med -grumligt. vatten från Nilen. En kameldrifvare lät sina tungt lastade :djur böja knä framför ett magasin, för satt befrias från sina stora bördor. På ett annat ställe deremot lastades dessa nyttiga, men ytterst fula och till utseendet elaka djur soch gåfvo genom upprepade skrän sitt missnöje tillkänna för hvarje ny packe, som bands uppå dem. Det var. en brokig mångfald af drägter och färger och en sådan mängd egna och för oss ovana nykomlingar underliga seder och bruk, att vi till en er lätt skulle kunnat tro oss i en dröm upplefva någon af berättelserna ur den arabiska sagocykeln Tusen och en natt. På eftermiddagen förde oss konsuln till Mahmudiehkanalen för att söka ut. någon lämplig båt till vår resa på Nilen. Vägen gick genom: en lund af palmer. Tänk dig, min: vän, en:hel liten skog af dessa smärta, smidiga växtrikets furstar,, med högburna, svajande kronor af kolossala, fjäderlika blad och under dessa kronor de rikaste klasar af fullmogna, brunglänsande -frukter: Den första anblicken af denna palmlund lät mig erfara ett slags barnslig hänryckning, som endast kan fattas af den, hvilken är en varm vän af naturen och som känt längtan att skåda den tropiska växtverldens herrlighet. Under fortsättningen af vägen foro vi förbi Pompeji Kolonn. Denna väldiga granitpelare, en af de få qvarlefvorna efter det fordna praktfulla Alexandria, mäter tillsammans med kapitäl och fotställning icke mindre än 98 eng. fot i höjd. En grekisk inskription visar, att kolonnen har intet samband med Pompejus, utan är af en romersk höfding Publius upprest till kejsar Diocletioni ära, sedan han återeröfrat det upproriska Alexandria. Dumas roar sig med att berätta om denna kolonn, att han reser sig till två