Aftonbladet – 17 februari 1858, sida 1

; stolen och i kyrkans tjenst, väl påminna sig. I Vi kunna åtminstone ansvara för en högäre; vördig prelat, som både klättrat deri och i plundrat det: på nötter; vi undra ej derpå, ty vi veta af egen erfarenhet att de voro och väl ännu äro utmärkt goda: i! Då James, med hästtäcket öfver armen, försigti .t smugit sig uppför trappan som ledde till: Dicks sofrum, fann han till sin förvåning att dörren var stängd. Den brottslige mannen öfverfölls af en häftig darrning: Detta brukade aldrig vara händelsen: Han kände sig vara misstänkt — kanske upptäckt. Innan han hunnit sansa sig eller fatta ett beslut, hördes skrik från nedra förstugan och höga rop af tjufvar, tjulvarl Han tyckte sig ej kunna taga något bättre parti, än att rusa nedför trappan och förena sin röst med de öfrigas, i det hopp att hans skenbara ifver skulle afvända misstanken från honom. Vid det första larmet mumlade Amen en förbannelse, tog till fötterna och skyndade, det fortaste han kunde, till hästen och åkdonet, Viss att den förressnabbhet skulle frälsa honom. Hans: häpnad var stor, då han såg honom lugnt gå och beta på något afstånd. Han rusade till portarne — de voro stängde. Fångad! ropade Sam med ett hjertligt skratt; räfven kröp i fällan till slut Bofven, som var försedd med en piska, med en tung -jernknapp i ändan på skaftet, började af alla krafter hamra på låset. För tusan! tänkte gossen, han bryter sig igenom och slipper undan. Han började klättra ner från trädet. Då Amen emellertid fann alla sina: bemödanden fruktlösa att uppbryta porten, var hatis nästa försök att klifva öfver den; just dåhan tunmit upp till öfversta kanten, kändehan ett kraftigt tagsom sina-ben och föll åter ned på marken, der den raske gossen, som