Aftonbladet – 17 februari 1858, sida 1

Amen Corner kastade åt honom ett tjockt hästtäcke, som han tagit med sig ur yagnen. Linda in honom i detta, sade han; det skall hålla den lille skälmen både varm och tyst. Ni ser att jag varit betänkt på allt. På allt, utom att icke blifva ertappad, tillade gossen i trädet för sig sjelf. Låt oss icke förlora mer tid, sade betjenten; -och framför allt se till att ni handlar redligt med mig; försöker ni bedraga mig, så gör jag larm, fastän vi båda två få dingla i galgen derför. Båda två? upprepade Amen Corner. Ja, tjufgömmaren är lika straffvärd som tjufven, som ni vet. En obestämd fruktan att han i denna affär icke håndlat med vanlig försigtighet, slog honom för hufvudet, men det var nu för sent att draga sig tillbaka; misstaget var redan begånget. : Då det aktningsvärda paret smög sig fram åt huset, smög sig Sam ned från sitt gömställe, skyndade fram till porten och vred om nyckeln i låset. Kommer han nu undan, så blir det öfver Murerin, sade han. : Dernäst skyndade han till åkdonet, spände från hästen och släppte den i vall på fältet. Då skalmarne på åkdonet slogo mot marken; föll en liten nattsäck ur. -Gossen tog upp den, i mening att lägga den tillbaka, då han kände att den äfven innehöll papper; attrispa upp den och stoppa papperen i sin ficka var ett ögonblicks tanke och handling. De skola måhända blifva af nytta för OM tänkte han: Nu fort till mitt göm1e en Nästa tgonpblick sats lindansaren åter gömd mellan åe tjocka grefarne af det gamla val: nötsträden, som vi äro säkra på att många, vilka sedermera utmärkt sig vid armån, dom