Aftonbladet – 17 februari 1858, sida 1

att häst och åkdon kunde komma in, och tillslöt dem derpå hastigt. Godt, tänkte Sam. : Har tii med er skedarne och gafflarne? hviskade betjenten. Allt är klart. Låt mig se dem, fortfor mannen. Här får intet knep och Bedrägeri!ega rum nu. Om jag hjelper er att röfva bort den stackars lille herrn, är det med förbehåll att jag får igen hvarenda en. Se här,, sade Amen och tog upp ett tungt paket ur fickan på sin öfverrock samt öppnade det. Är ni nu lugn? James lät skenet från den lilla handlykta han bar fålla på paketets innehåll; för att förvissa sig att den andre icke bedrog honom, och nöjd att det verkligen innehöll allt silfret, andades han åter mera fritt. Han visste att det värsta, som kunde hända honom nu, var att mista sm tjenst. Gif mig det, sade han. Nå än gossen ? svårade hans förledare. Jag skall hemtå honom. Skaäffa hit honom först, sade Amen håhände. -Ser ni; min redlige vän, fortfor han, ni har att göra med den som är lika slig om ni sjelf; Här ännu åldrig sett någon som fvergått mig i list ochhar ändå haft att göra med några rätt skickliga gynnare. sDenna gång har ni dock träffat er makex, tinkte Sam, som mycket väl fattade rektorns plan, men den listigaste räfven får dock bita I gräset till slut. SNimåste gå med mig in och taga emot honömvaf mig, sade männen; men tänk om hangör motstånd ? ; Han skal icke :göra motstånd, då han får höra minsröst; sade bofven. : Eller om han skriker ? tillade James,