Aftonbladet – 16 februari 1858, sida 1

Under gårdagen hafva vi sett land. Det var en utskjutande :del saf. den högbergiga öknen Barka. Vi gingo. den afrikanska kusten :så nära, att vi lätteligen med -kikares tillhjelp kunde se långt in ide förbrända raviner, som sönderdela nämde ökenhögslätt. Intet spår till vegetåtion kunde Vi upptäcka; allt var öde och ofruktbart. Straxt på eftermiddagen försvann landet åter ur sigte. .Kusten från -Barka till Alexandria framtränger icke8å långt mot norr öch är: tillika mycket låg. Vanan vid fartygets slingringar har nu mera hos de :flesta. passagerarne undanröjt de.obebagliga symptomerna af sjösjukan, och däcket företer -en egendomlig blandning af allehanda nationer, en blandning; som, dock är vanlig på dessa orientaliskåa ångbåtar. Man ser här den alltid lätt igenkänlige Albions son i sin praktiska, reskostym af enahanda vanligen: gråaktiga färg från topp till tå. Mot honom står den -orientaliska rajahn i skarp kontrast med sin blåa, fina guldbroderaderob, kring lifvet fasthållen af en dytbarsilkesduk. Rajahn är åtföljd af en hinduisk betjent, f.d. jen sepoy, enligt en engelsmans. påstående, Denne -hinduiske -slaf, insvept i en kasemirssehal, Kar de fulaste drag och det ohyggligaste; falskaste uttryck jag ännu skådat i något menniskoanlete. Om. alla hans landsmän egde ett. likartadt utseende, så vore alla de uti Indien: för icke -längesedan , begångna och till eiv del ännuw pågående gräsligheterna för-mig lätt begripliga. Utan att vara fysiohomist, måste man dock befara vid åsynen af ett sådant uttryck och en sådan blick, ätt denne seopy och hans -gelikar skola vara, färdiga till -hvilken afskysärd nedrighet som helst, vär gynnande tillfälle gifves. Stor:är kontrasten äfven mellen den lugne, tröge muselmannenz som på. fördäcket gitter nedhukad mellan ett par fastager och-rabblar sina ;böner till Allahivils Allaby, fatalistiskt-.försjunken .-i,,det närvärende, och -sden.sliflige;soroligefrapsmannen, som i kroklinier, beroende af farty