Aftonbladet – 15 februari 1858, sida 3

Anförande af herr L. J. Hjerta hos ridderskapet och adeln den 6 Februari, f. m., 1 frågan om anslag till Stookholms befästande. (Slut fr. föreg. n:r.) Vi veta att Ryssland engagerat sig för jernvägsarbeten till ett belopp af 70 millioner rubel silfver för de närmaste 3 å 4 åren; vi veta äfven att på många orter är dessutom stor brist på vägar i anseende till rikets ofantliga vidd, och man har till bevis härpå åberopat, det en skäppa spanmål, som på det ena stället dlifvit betald med tio rdr, har på 30 mils afstånd derifrån icke gält mer än 1, rdr, endast i följd af omöjligheten att få fram spanmålen på en viss tid från den ena orten till-den andra, Äfven derutinnan lär således ännu otroligt mycket återstå att göra. händelse sålunda fredspolitiken icke genom någon särdeles utomordentlig händelse skulle blifva störd, sammanstämma alla omständigheter deri, att Sverge ör kunna vara lugnt för öfverrumplingar åtminstone innu några år. Det är sannt att någon fullkomlig säkerhet i detta afseende icke finnes, och för att ej i följd af det föregående misstänkas att vara förnlindad, vill jag sjelf citera något, som nyss stått att äsa i den ryska tidningen Le Nord angående en nöjlig anledning till förveckling med Sverge, emelan jag förmodar att det intresserar ridderskapet och ideln vid ett sådant tillfälle som detta. Uti denna sidning, som redigeras i Brössel i erkändt ryskt inresse, yttrades nemligen vid ett tillfälle helt nyigen i en angifven korrespondensartikel från Stocks01m: Man känner vissa planer, hvilka man med förkärlek omfattar i Stockholm soch som äro anakronismer, de der aldrig kunna verkliggöras, men hvilka ändock kunna åstadkomma allvarsamma tillIragelser och för längre tid uppehålla den frediga utveckling, hvaraf Ryssland är i behof.Dessa attryck synas alludera på skandinavismen och de örvecklingar, som deraf möjligen kunna uppstå. flag vill således icke på något sätt sticka under stol med hvad som kan antagas gifva anledning till åågon slags rubbning i framtiden; men jag tror å andra sidan, att om en eller annan finnes inom Sverzes landamären så hyperskandinavisk i sin ifver att ippnå det önskvärda målet af de tre nordiska vikenas förening eller sammansmältning, att han anser Sverge utan betänkande böra för den slesvigska irågans skull betrakta Danmarks sak alldeles såsom vore det vår egen, så lär den stora majoriteten af svenska folket vara nog nyktert sinnad, nog litet xalterad, för att icke obetingadt vilja kasta sig ini de vådor och de oberäkneliga och för lång framtid botliga uppoffringar, som skulle innefattas deruti, itt taga något hotande eller utmanande initiativ härifrån i dessa frågor, hvilka ej lära kunna afgöras utan samverkan af alla stormakterna, och då sannolikt ej behöfva föranleda ett krig. . Undantager man au detta (jag hänskjuter till de i politiken mera invigde, om några andra skäl finnas; men något bör man väl då framdraga), så kan jag för min del icke upptäcka något skäl, som motväger de sannolikheter, hvilka jag påpekat, eller att man med lugn kan vänta till en annan riksdag med afgörandet af ifråsavarande befästningsanslag. Jag upprepar att en jkad anledning härtill synes ligga deruti, att regeingen sjelf vid början af denna riksdag måste haffa delat denna åsigt; ty hade regeringen varit lika ingelägen, man skulle kunna säga ifrig, som utskot:et visat sig uti föreställningen att detta utgjorde ån af de allsavigtigaste och mest brännande frågor, som ej tål uppskof, så hade regeringen naturligtvis också framstält proposition derom till rikets ständer. Jag kan således icke, från hvilken sida frågan än oetraktas, finna annat än att den kan uppskjutas. Ännu en annan omständighet till är. den, att frågan ramkommit så sent in på riksdagen, Det kan icke rarakför mycket att begära rådrum till nästkomnande riksmöte, på det regeringen må hinna taga närmare del af de planer, som här. äro å bane, och ifven allmänheten få litet mera reda derpå än genom de knapphändiga upplysningar, som lemnats rån utskottet och hvilka, oaktadt den vackra framställningen om sakens vigt och angelägenhet, äro uti let faktiska i det närmaste lika med noll, så att ständerna När skola besluta orm något, hvarom de veta ingenting. Jag har hört sägas, att under utskottets öfverläggningar den invändning blifvit framkastad, att om äfven anslag lemnas till Stockholms befästande, blir detta icke tillräckligt, emedan det innes flera punkter söder om Stockholm, som iro i lika stort behof af befästningar; och detta skulle äfven hafva blifvit medgifvet af. den embets nan, som hade sig uppdraget att lemna utskotte pplysningar angående det faktiska af frågan. Q