Aftonbladet – 15 februari 1858, sida 2

Gå icke, Dick, hviskade Sam; jag har något att säga dig. å : ,;Jag vill ej säga att ert besök är: olägligt-, sade doktorn, men sättet kunde varit bättre valdt. Hade ni kommit ih och frågat efter mig samt yttrat en önskan att få träffa en vän, skulle jag funnit den ganska naturlig och lyssnat dertill. Jag var icke säker derpå, sir,, sade lindangaren, och kunde icke uttänka något bättre sätt att ådraga mig hans uppmärksamhet; dessutom förskräckte mig hans fara. Hans fara? : Säg her allt, medan jag talar med Dick, hviskade Pet. Hennes bror, som sällan motsade hennes önskningar, gjorde som hon bad och berättade det samtal hon hört mellan Amen Corner och betjenten. Doktor Malling misstrodde honom först, så högst otrolig lät berättelsen, och det var först efter förnyade frågor han blef öfvertygad om sanningen deraf. Kallade de hvarandra vid namn ? frågade han. Ja, sir, Kommer du ihog namnet på min betjent? James, sir. Och när skulle denna plan att bortföra min eleve verkställas ?.I morgon afton, svarade Sam. James sade att de andra gossarne då hafva en fransk lektion —jag vet väl icke rätt hvad han menade, men detta var hans ord — och Dick skulle då vara ensam. Detta sista svar öfvertygade hans åhörare att faran ej var inbillad, och doktor Malling beslöt taga sådana mått och steg, som skulle upptäcka den brottslige tjenaren och den man, som lockat honom dertill, i sammastund den nedriga planen skulle utföras,