Aftonbladet – 15 februari 1858, sida 2

Fruktar du för att utsätta dig för någon fara? frågade han lindansaren. Jag vill våga allt för Dick, sirs, var svaret. Hör då noga på mina föreskrifter. Han drog Sam åt sidan och talade med honom några minuter; hurudana instruktioner han gaf honom, skall snart blifva läsaren meddeladt. Under de få minuter Pet och Dick samtalat med hvarandra hade de gjort hvarann väl hundra frågor och besvarat lika många. Den lilla elfvan såg ingalunda belåten ut, då han talade om Marion och kallade henne sin nya syster, och menade att hon icke kunde älska honom mer än hans förra syster gjorde det. Det är jag säker på, sade den tacksamme gossen. Nå, hvarföre lemnar du icke då det här folket och lexorna och böckerna oeh dina granna kläder och kommer tillbaka till oss? Jag skulle väl vilja se hvem som vågade göra dig något för när,, tillade hon, då Gog ät med 0ss. Dick svarade icke härpå. Du skall ångra dig då det är för sent. tillade hon. Du glömmer, Pet, att jag har andra vänner, som det skulle vara otacksamt af mig att öfvergifva, om jag också ej kan älska dem högre än mina gamla vänner. Vänta bara tills jag blir stor, tillade han, och har gjort lycka i verlden; då skall du få se hvad jag skall göra för dig och Sam och Gog och Webbs — ja alla som varit goda emot mig. Jag har icke något otacksamt hjerta. Alla mina skolkamrater hå la af mig. Gör den der långe vackra gossen det också, som bjöd mig pengar? frågade Pet allvarsamt. Jap