Aftonbladet – 15 februari 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT. j j J, F. SMITH. Hvad har jag gjort? Beröfvat mig min förmögenhet. Jag har sökt göra min pligt mot min husbonde, svarade flickan; ni och hans hustru ville plundra honom. Du skall lemna huset. Kanhända. I denna qvällskall antingen du eller jag bort, det är ganska säkert, tillade Jane. Det var nära aftonen innan mr Bunce kom hem igen. Han hade hört sin hustrus död innan han reste från Newark. Till allas förvåning, som kände honom, syntes han som en förändrad menniska. I stället att smyga sig in genom dörren, inträdde han i huset med stadiga steg och gaf sina befallningar liksom den hvilken är herre der; och då Jane frågade om han icke tänkte uppfylla sitt löfte, lofvade han draga försorg om henne, om hon var en god flicka. Får jag icke äfven någonting? frågade den aflidna mrs Bunces niece. JO. Hvad då? Du skall få din fasters porträtt, svarade Michael leende; jag behöfver icke det; för att minnas henne. Patience tog vinken i akt, och samma qväll flyttades det från förmaket, der det sålänge hängt till skräck för hennes husbonde, till miss Janes rum. Denna blef slagen af en så ytterlig förvåning öfver den myndiga ton hennes onkel genast tog sig, att hon alldeles glömde ) Se Aftonbl. pr 10—18, 20—36,