Aftonbladet – 15 februari 1858, sida 1

Jag kan hafva en vagn i beredskapp, var svaret. Godt. Ni låter mig då icke vänta förgäfves? Nej, såvida ni har silfret med er,, sade James; men jag måste hafva det, innan jag lemnar gossen ifrån mig. Ännu en gång: jag tror er icke. Amen lofvade honom detta, och sedan de druckit ett glas med hvarandra, skildes de åt. Några mmuter förflöto innan Sam vågåde sig fram från sitt gömställe. Ehuru okunnig den stackars lindansaren var i allt som rörde religion, kunde han dock ej undgå att tillskrifva den känsla, som ledt hans handlingar, ett högre inflytande än nyfikenhet. Det var en obeskriflig glädje för honom att veta Dick vara så nära, att kunna Hoppas åter få se honom och, framför allt, att kunna vara hos nom till nytta. Hans första omsorg var att söka upp sin syster. Han hade få hemligheter för henne och han behöfde hennes hjelp till-utförande af den plan han uttänkt. Jag önskar du skall komma och dansa, Pet, sade Kan sedan han ropat ut henne ur rummet, der hon var mrs Webb behjelplig att vrida ihöp en eldröd turban för mårknaden. i Det plågar mig att dansa, svarade barnet. Jag får snart göra det mer än tillräckligt. Nå, det beror väl mycket: på hvem du dansar med?2 Flickan kastade en sorgsen blick på honom, Inte skulle: du kunna neka Dick? tillade han. Jag vet icke det,,: svarade systern: Dick har glömt oss; han är nu en fin ung herre ochskulle blygas att kännas vid oss. — Du skulle således-ej vilja träffa honom ?x