Aftonbladet – 15 februari 1858, sida 1

På två saker, svarade frestaren ; den första är om en jury skall tro er. Och den andra ? Hur ni kan vara en sådan narr och riskera att komma i fängelse, då ni så lätt kunde undvika det genom att lemna .gössen i mina händer. James tvekade ännu. Om jag kunde tro, att ni icke skulle göra honom någon. skadan, sade han slutligen, skulle jag kanske kunna förmå mig dextill; men han är en sådan liten snäll gosse — alla tycka om honom. Och hvarföre i herrans namn skulle jag göra honom någon skada? frågade Amen med förstäld förvåning; är han icke min son, eller hvad som är detsamma — min hustrus sOn. Ni säger så.n Svara mig nu bara med ett ord: går ni in på bytet eller icke? Likasom de flesta, hvilka blifvit förda i förderfvet, märkte Jämes att hvarje orätt steg Bade sina följder. Först tappade han sina pengar, sedan spelade han på kredit, och för att undvika skammen deraf, lemnade han Amen Corner en del af sin herres silfver i pant, hvilket den listige bofven lofvade taga i sitt förvar till dess han kunde återlösa det; vi hafva sett huru han hållit ord. Jag är tvungenm, sade han, sedan den, hvars namn jag ej vill nämna, fått mig i sina klor. Jag samtycker. l afton, sade: klockaren ifrigt. Det är omöjligt, svarade betjenten; ni behöfver ej se på mig så misstroget; jag talar sanning. Ni måste vänta tills i morgon, då gossarne, som sofva i samma rum som unga Tarleton, äro upptagna af fransysk lektion tills sent på qvällen. Meh Hur tänker ni lyckas att bortföra honom ?