Aftonbladet – 15 februari 1858, sida 1

bänkar och andra öfverfödsartiklar uppstap lade öfver hvarandra; nära derintill bordet, vid hvilket de båda personerna brukade sitta, som väckt hans nyfikenhet. Sam hade mer än en gång tittat genom nyckelhålet och sett dem der. . Han visste timmen då James brukade komma, och sedan han besinnat de troliga följderna, ifall han blefve upptäckt, beslöt han gömma sig för att höra deras samtal, och han utförde sin föresats dagen innan marknaden öppnades, Han hade ej legat gömd mer än en qvart under bänkarne, då främlingen och betjenten kommo in. Han kunde knappt återhålla ett rop af förvåning då han hörde: den senare . kalla sin följeslagare Amen Corner. Tänk om det vore stackars Dicks stjuffar, tänkte han. Nåväl, sade klockaren, har ni fattat ert beslut? Jag säger er, svarade karlen häftigt, att jag icke kan göra det. Säg så gerna att ni ej vill det. Nåväl då; jag vill. det icke.n Har ni också noga betänkt följderna? frågade frestaren. Är det värre att stjäla en gosse och lemna honom i hans naturliga beskyddares vård, än att stjäla er husbondes silfver ? Tyst, tyst! hviskade betjenten bedjande. Bah! ingen hör 0s3. Jag kan igenlösa silfret. ; Det. vill säga: om jag samtycker dertill,, sade mr. Corner gäckande. j Men ni lofvade, då ni vann det af mig, att jag skulle återfå det, då jag gaf er pengår, ; Jag har aldrig tänkt bestjäla doktorn på en enda sked eller gaffel; jag bara lånade dem. Amen började fundera på något. Hvad tänker ni på? fortfor den förre,