Aftonbladet – 13 februari 1858, sida 2

till tack för så mycken godhet skall du underteckna det papper mr Ellsgood skrifver. Michael tvekade; han kom ihåg sitt löfte till Patience, Hör du icke hvad jag säger? frågade mrs Bunce. Jo, men jag förstår icke rätt. Du har aldrig förstått någonting och skall aldrig komma att göra det, utropade hans hustru med styrka. Har jag inte varit din slaf i många år, arbetat natt och dag och släpat lifvet ur mig, medan du lefvat i lugn? Skulle du — svara mig sannfärdigt om du kan — skulle du kunnat hafva en mer omsorgsfull, förståndig och öm hustru? Jag — jag kan icke tra det, svarade mannen med osäker röst, ty hennes blickar skrämde honom, och hans beslut — om han ett ögonblick hyst något — att svara annorlunda försvann genast åter. Icke tro det, upprepade amasonen; Säg att du är säker derpå. Jag befaller dig säga att du är säker derpå. Nå väl, min söta vän; jag är säker derpå. Något blidkad af detta medgifvande, hade den sjuka tid att få ett häftigt anfall af hosta, som vreden hittills gjort henne i stånd att hämma. Hennes brorsdotter blef orolig och hviskade åt mr Ellsgood att skynda sig. Uff, uff! Skulle man någonsin hört maken? Att säga mig rakt i ansigtet att han tror att Jag varit en förträfflig hustru? mumlade mrs Bunce, hvartannat ord afbrutet af hösta. Det kunde pröfva en engels tålamod, och jag, uff! jag är icke ännu fullkomligt någon sådan! alcke fullkomligt, sade mr Ellsgood, som såg att krafterna hastigt sjönko. Det vore bättre ni drog er undan, Michael, sade han: då handlingen är uppsatt, skal jag åter kalla im er.n i