Aftonbladet – 13 februari 1858, sida 1

kalla, intetsägande leende sakta smög in i rimmet. iMr Ellsgood är här, dyra tant, hviskade hennes ömma brorsdotter. iJag är glad att ni komp, sade qvinnan, söm talade med svårighet. Har ni med er hyad ni behöfver 2 :Behöfver — till hvad då, min goda fru ? Att sätta upp mitt testamente. .Alla äro de lika, mumlade juristen, likadana allihop; har ännu aldrig hört en qvinna som hade rediga begrepp i affärer. Med höte röst tillade han: ni kan icke göra något festamente, min goda fru. På laglig väg har ni ingenting att testamentera, ty allt tillhör er man. Om ni också gjorde ett helt dussin testamenten, vore de ej värda ett runstycke. Det var någonting sublimt i den styrka denna oväntade underrättelse framkallade. Den sjuka satte sig upp, utan hjelp, fästade sina genomträngande ögon på mr Ellsgood och utropade: Prat, herre! Jag har alltid. följt min egen vilja. Och skall utan tvifvel fortfara dermed till det sista, anmärkte gentlemannen leende. Det är en konst som de flesta hustrur utöfva under lifstiden; i betraktande häraf har lagen för jemnvigtens bibehållande, betagit dem rättigheten dertill efter döden. Får jag ej göra hvad jag vill med mitt eget ? frågade hon. Förmögenheten tillhör er man. Då jag gifte mig med Bunce, sade hon med en vigtig min, så gifte ja. mig till huset och förmögenheten och vill nu sjelf bestämma derötver.o Det låter sig icke göra genom ett testamenten, sade juristen med en betydelsefull blick. . Bå hvad sätt då ?