Aftonbladet – 13 februari 1858, sida 1

— rt ———---X — VV triumferande. Tror du, att sedan jag vunnit så mycket, jag skulle låta besegra mig af ett barn? Hade vi vetat detta förr, skulle det varit lätt att rödja honom ur vägen. Modren betraktade honom frågande. Han har, som det synes, växt upp här i byn, fortfor den förre, noch det. under edra ögon; men hvarken den der qvinnan Martha, som hade honom i sin vård, eller Amen Corner, som gifte sig med henne, anade hans härkomst. Du kan icke mena Dick! utropade Nan och slog ihop händerna; det är icke möjligt att du syftar på honom! Det var så han kallades. Och bevisen att han är Walter Herberts son ? Min fruktan är bevis nog, svarade Roderick. Marthas broder var hans favorittjenare. Strax efter sin herres död anförtrodde den unge mannen gossen i sin systers vård. Allt detta bevisar ingenting, afbröt Nan otåligt. Det kunde varit hans eget barn. Och vaggan, som doktor Gore såg i Walters rum i Templet? Nej, nej, min mor; Jag kan icke längre tvifla; öfvertygelsen härom har bemäktigat sig min själ. Om ej Dick blir undanröjd, fruktar jag att mitt välde på Crowshall blir af ingen varaktighet. Lemna honom åt sitt öde, sade Nan; gossen är förlorad; verlden med sina umbäranden och sitt. förderf skall göra det öfriga. Tvärtom! Han har funnit vänner — rika och mäktiga, som det vill synas — svarade den samvetslöse mannen, Min spion såg honom i Londön i någon bankirs ekipage, hvars namn fallit ur hans minne, men detta kan hänt fås reda på. Jag vågar mitt lif på att aen ränksmidaren Eltony, tillade han, har sin Hand med i den saken. I Moder, fortfor han, efter n liten stunds