Aftonbladet – 12 februari 1858, sida 2

MM MMM MMMMMMMMMMMMMMMMMMM——LLLLL Moder, sade han och satte sig bredvid benne på kistan, begär hvad helst som är förnuftigt, och jag skall ej vägra det. Jag erkänner fullkomligt allt hvad du gjort för min framgång, men då du hunnit så långt, skulle du väl vilja förstöra ditt eget verk ? Stanna här, om du så önskar, jag skall ej strida deremot; men fråga dig sjelf, om det är möjligt för mig att erkänna det band som förenar oss? Hvad skulle verlden säga ? Jag uppoffrade verlden för din skuvib, var svaret. Och nu vill du uppoftra mig för verlden, anmärkte hennes son; och detta vid en tid då jag mer än någonsin har behof af din hjelp. Walter Herbert,, tillade han med. 1ägre röst, har lemnat efter sig en son.x, Nan nickade betydelsefullt. Samtyck, fortfor han, att förblif;va i din obemärkta ställning; kom till gårde a så ofta du behagar, jag skall alltid emr sttaga dig. Det är offentliggörandet af vår s .ägtskap jag fruktar. Det finnes ingenting somärJ ättare att vinna än en mors hjerta; ömhetens röst är nyckeln dertill, och ehuru denne som var långt ifrån att ega den rätta nyckel a, försåg honom hyckleriet med en förträffö g dyrk. Nan afstod från sitt Lr visserligen Oovilligt, men hon afstod dock, v ch litet kunde hon drömma, när bon gjordr så, att hon hade sin svaghet att fåcka för sj tt lif; ty medan det missfoster, hon kallar 492 son, begagnade ömma och öfvertalande Orc j, drog han sakta upp en pistol ur fickan i d en fulla mening: att begagna den, om ho , ej skulle vilja afstå från sin föresats. Då hon yttrat sitt medgifvande, lade Roderick Hastings . åter kallt pistolen på sin förra plats. (Forts)