st VV barn; som sofvo här. Allt som dessa bilder uppstego för hans tanka, smög: sig en underlig känsla öfver honom, och: för första gånen kanske under sitt lifrkändeshan, att han: egde ett samvete. Jag vill-ej stanna längren, mumlade -han; parmars blir jag lika svag och vidskeplig som. den gamle träskallen Nicholas. Detta kan:ej vara platsen för deras möte, tillade han; då skulle de redati Vara härs ; Då han kommit fill denna slutsats, som: hans vidskepelse dikterade, och var färdig at! wika af närmaste gångstig till byn, tyckte han sig se en gestalt på kyrkogården. Hans första tanke var att fly, .men ett ögonblieks besinning höll honom tillbaka. Han ville åtminstone förvissa sig-om hvem det var, tänkte han. jä. I det han böjde sig ner, smög han tyst ett stycke längs efter stenmuren och tittade försigtigt äfven der. Hans fruktan försvann i ett ögonblick, då han: såg att det var Nan Willis, som ietade sig. fram mellan grafstenarne. Nå ändtligenbr tänkte han för sig sjelf; jag hittade rätt ändål Den gamla qvinnan stannade vid hvarje steg och såg sig omkring åt alla håll, om hon skulle vara bemärkt af någon. Detta försigtighetsmått var nästan öfverflödigt, då Crowsballs invånare skydde platsen sedan solen gått ner. Horn gjorde emellertid så antingen. af vana, eller rädd att någon skulle upptäcka hennes: möte med sonen. 2 : Nan vände sina steg framåt kyrkans östra ända, och gen om att följa muren Var Amen i stånd att se ;henne hela tiden; hon stannade slutligen vid em grafsten, hvars ena kant var Noyget äsjolfer kyrkan midt under östra fönstret, Oför modadt lyste ett ljus upp, hvilket satte