Aftonbladet – 12 februari 1858, sida 1

RR — LV Ja, det var han. Fortfar. :Qvinnan visste intet, fortfor den förre. Hon hade sett en vagga stå der ett par dagar före den unge:herrns död — det var allt. Men hör nu på vidare. Han var icke väl död, innan hans förtrogne tjenare, Georg Chason, lemnar ett barn i sin systers vård och reser utrikes. Han remitterar betydliga summor för gossens uppehälle; återkommer till England för att få underrättelser om honom; bedragen i dessa förhoppningar, lemmar han trehundra pund i doktor Gores händer, för att skicka ut gossen till honom, om han återfinnes. Om ni lägger allt detta tillsammans,, fortfor Amen, så inser ni måhända att edra beräkningar voro förhastade; då ni ej tyckte er hafva vidare behof af min hjelp. ko Kanhändav, sade Roderick dystert; vet ni hvad gossen heter? i Jag skulle: tro det, då jag gifte mig med hans fostermor. Hvar såg ni honom senast? I London, i en rik bankirs vagn. Vi måste taga reda på den saken! utropade herr till Urowshall. Ni har rätt, Amen — alldeles rätt. Jag kan icke undvara edra tjenster.: Ni har väckt en misstanke, somåter måste stillas. Det skulle sannerligen vara ett hårdt öde, om: denna plan, som så omsorgsfullt blifvit uppgjord, så långsamt och försigtigt utförd; skulle görasom intet genom, -en sådan oförutsedd slump. Jag skallicke sofva lugnt förrän! jag fått visshet häri.v Oeh då ni fått visshet? sade hans:gäst. DA blir det-tid att handla, svarade Rodeprick. Walter Herbert gift! — fader till:en fätinn lefvande son!s, upprei ade han. Skall då: det mål, hvarför Jag: lefvat, aldrig hinnas?n