Aftonbladet – 12 februari 1858, sida 1

em I I RR Ja, fullkomligt väl; men hvarföre nu påminna mig derom? Emedan det är om Walter Herbert jag måste tala. Det blef en stunds tystnad — de båda männen betraktade hvarann uppmärksamt — den ene beräknade inom sig hur långt han skulle våga gå; hans åhörare tillbakahöll med svårighet sin otålighet, ty ämnet var honom förhatligt. 2 Har ni någon anledning till den :förmodan, återtog den förre, att Walter Herbert var SER Roderick Hastings sprang upp och började gå af och an med häftiga steg. : Jag ser att ni har det, tillade Amen Corner med förhöjd ton. Nej, aldrig, svarade Mabels make med tvunget lugn; denna förmodan är alltför förhastad; han var ju nästan en pojke — bara tjugo år när han dög. z Hans gäst log med en tviflande min. Hvilken djefvul har ingifvit er en sådan tanke ? frågade gentlemannen. Ni skall få höra, squire,, svarade skurken; jag har ingenting. att dölja, ni skall alltid finna att jag handlar redligt med et. Jag bar, som ni vet, nyligen warit i London och begagnade mig naturligtvis af tillfället att helsa på gamla: vänner. — En iaf demhar för mer än trettio år varit städerska i Templet. Hvad har det att göra med den här saken? afbröt Roderick otåligt. r Hon sade mig: att-juristen Elton, hvilken, som det synes, nu måste;begagna edra förra rum till kontor och mottagningsrum: skickat efter henne:och;hållit strängt förhör med henne .angåendesen vagga, somi doktor Gore hade sett! i WalterHerberts rum; Var doktor Gore närvarande?