rigtning, som genomgår alla Ny-Europeiska språk, ochdetta bortkastande har också mer eller mindre verkställts af dem alla. Somliga har icke hunnit så långt som talsvenskan, t. ex. Fransyskan, hvilken dock äfven bortlagt en del personaländelser, t. ex. jaime, il aime, que jaime, qwil aime, aime! (Imperatif) qwil aime! Andra språk, såsom Spanskan och Italienskan, har behållit personaländelser för verberna; men deremot radikalt bortkastat alla kasualändelser för substantiverna, äfven genitivändelsen, som annars är den, som längst bibehåller sig; detta har äfven Fransyskan gjort. (Slutet följer.)