Aftonbladet – 11 februari 1858, sida 1

DEN SISTE AF SIN ÄTT. AP J. FS MI TH. sÖch om jag är det, sade qvinnan sorgset, ;så är jag tillräckligt straffad genom dens otacksamhet, för hvilken jäg syndat och lidit: Är det då ingenting att I ja ett hjerta, sönderslitet af samvetsqval, sömmen störd af drömmar, som göra natten till enfasa — eller minnen, söm stå upp likt hotande spöken på min stig? Men hvarföre talar jag med er om sådant, tillade hon föraktligt, hvars samvete, likt glömskans flod, icke återspeglar det förflutna? Lyd mitt bud och korsa ej vidare min väg. . : . Med dessa ord gick Kon framåt sin boning, som var synlig från den Plats der de stått. Amen såg efter henne, till dess hanssett henne gå in och stänga dörren. SHvad kan hon hafva att säga Roderick ? mumlade han. Om jag kunde tro att hon ämnar ställa till ondt mellan oss, skulle jag .. bah! Hon vågar icke. Det liggernågon hemlighet bärunder, som jag ej ha reda på. De skulle träffas på samma ställe som sist — hvar kan det vara? Jag måste taga reda på det här, tillade han tankfull; ty hvar och en. af Nans hemligheter kan vägas upp med uld. Min tro är, at hön icke alltid varit så Fattig som hon nu Med dessa ord vände Han sina steg till tor; et i byn, der ölet skulleutdelas. Det dröjde ännu en timma innan han skulle infinna sig Vid herregården. Då han kom fram till plåtsen, såg han en hop menniskor, egentligen bestående af förpaktarnes legda arbetare. Ingen af godsets ansedda underhafvande var der; — ) Se Aftonbl. n:r 10—18, 20—33.