Aftonbladet – 11 februari 1858, sida 1

benämningar, för att fästa något afseende vid hennes dåliga lynne. . Mr Ellsgood är på berregården, fortfor hon, der det är nöjen och lustbarheter, och då stort folk roar sig, få de fattiga vänta. Men jag Har träffat Jacob, hans skrifvare; han och hans herre komma hit strax i Moörgon bittida. Men tänk om min faster skulle dö, utan att göra sitt testamente! sade hennes kärleksfulla nigce. Dö! upprepade Patience; Herre Jemine, miss Jane, vi veta väl bättre! Missis dör icke förrän hon sjelf vill; doktorerna må säga hvad de behaga. Det ringde häftigt i sjukrummet och samtalet afbröts. Michael Bunce satt i skänkrummet, en bild: af bedröfvelse. Ingen tycktes hafva någon tanke för honom. Då Jane tillbringade hela sin tid i hans hustrus sjukrum, intog hon; också sina måltider derstädes, och herrn i huset fick sörja för sig sjelf; aldrig kunde han, hvad den personliga trefnaden beträffar, råkat i sämre händer. i Hans matta öga lifvades något, då Patience inkom. Han hade att tacka hennes välvilja och omsorger för mången liten förplägning; ty hon hade, under sin matmors sjukdom, blifvit betrodd skåfferinycklarne. i Skulle ni vilja ha litet t6, sir? frågade hon. Om det ej gör för mycket besvär,, svara. de den lille mannen. Rädd för följderha af sitt djerfva beteende, tillade han hastigt, att det kanske vore bättre att han väntade dermed tilldess det skulle drickas en trappa upp; Prat! utropade flickan, ni kan väl icke lefva af bara luft. Sjuk som. missis är, vil hon ej hafva te .. dessutörn är ni Herre i huset Hade Bön Yttrdt Nögförtäderi, Kändö Michael sett mera förskräckt ut.