Aftonbladet – 11 februari 1858, sida 1

måtte det så gå, ty han är en göd menniska; men jag. niåste skynda: mig hemp, tillade hon, ty så sjuk -missis än: må -bli;-är hon aldrig för -sjuk att -bannas. Jag:tror det är detta, som -tägit lifvet af hennes Hvad skall jag säga?) -I j Att mrsEllsgood ej: kan komma förr än i mörgon bittidal Kan ni-ej laga att det lider ett stycke fram på dagen innanhan kommer? frågade hans barndomsvän. Måhända skulle jag kunna det, om ni uttryckligem önskar det. Nå väl, jag önskar det, Jacob, och jag skall säga er hvarföre, svarade Patience. Det skulle plåga mig att se den stackars Michael Bunce, den enda varelse i huset som stundom sagt ett vänligt ord till mig, genom knep och konster af sin elaka hustru och er gamla listige herre drifvas från sitt hem, utan att göra något för att hjelpa honom. Och hvad är detta något? frågade skrifvaren. Jag vet ej så noga ännu; får lof att tänka på saken först,, sade flickan, som, när allt kom omkring, ej var så enfaldig som hon föreföll. Advokatens skrifvare lofvade att ej framföra helsningen förr än följande morgon, och nöjd att hafva verkat så mycket, sade Patience honom farväl och vände åter om till-värdshuset, med hufvädet fullt af orediga planer att rädda sin stackars förskrämde husbonde från hans listiga: hustrus anslag. Hemkommen träffade hon miss Jane, som otåligt. väntat hennes, återkomst. i; Nåväln, sade den unga missen, har du träffat. honom 2 Nej, miss. Dumma varelse ! Flickan var alltför van vid dessa artiga