Aftonbladet – 11 februari 1858, sida 1

de hade undandragit sig lustbarheten, ej så mycket måhända till följd af ett ogynsamt omdöme om Mabel och hennes män, som icke mer af ovilja mot deras agent, mr Ellsgood. Jacob Bantem presiderade vid ölets utdelande, med handräckning af tvenne husets tjenare. Amen gick närmare, bad om ett gläs och tömde det till squirens-och dess frus välgång. Länge lefve de båda! tillade han. Ett svagt försök till hurrårop följde på denna skål. Midt under trängseln och oredan, vanliga följeslagare vid en dylik scen, kände Jacob Bantem någon temligen hårdhändt rycka honom i rockskörtet; han vände sig hastigt om och fick se sin gamla bekanta; Patience. Jag tänkte inte ni skulle bry er om öletn, sade han. Huru! utropade flickan; tror ni jag vill ha något af det der tvättvattnet? Nej, tack! Jag har bud till er Från hvem? Från missis. Kom fram ur trängseln och tala med mig. j Den lille skrifvaren var en alltför artig karl, för att vägra ett sådant förslag; han stälde en af -tjenarne vid tappen och drog sig undan. några steg, åtföljd af Patience. Nå väl, Patience, sade han, så snart de voro nog långt borta för att ej kunna höras; hvåd är på färde? Hvar är advokaten Colley? Uppe vid herregården. Han får. genast lof att: komma: till Den uppgående solen, fortfor budbärerskan; missis håller på att dö. Hon har grälatoch.pra: tat ihjäl sig till slut. Gud hjelpehemret Del ben varit en svår tid jag varit hos henne. Jag fruktar hon är en elak menniska.