Aftonbladet – 10 februari 1858, sida 2

yänner tyckte att han inlätit sig i en oädd Strid, tå han ängfipit den söm vär så mycket Yhgre än han. 5 RA ST Nur den retelse, som öppehållit Dick under den olika striden, gifvit vika, kände den Hille atackaren en känsla af.qvalfullt Mamäende mina öfver sig; det Svartnade för hänsögon och hän skulle fallit; vin iej Hafis VänlLason, Som Varit uppehållen af en lektion i franska, kommit till blätsen, i lagorn tid att emottaga honom i siha armar. SR i Dönh ädle ynglingens ansigte branniaf harm, då han Hörde hvad som Händt under hans frånvaro. Den fege pultronien? utropade han. :Hlvem säger att jag är feg? frågade Mark, som ännu ej fullkomligt hemtat sig efter fallet. SDet säger jag. Jag kan slåss med dig också, SVärade den förre och stirrade på honömn. Det är jag just j så säker att du skulle Tyckas uti, genmälte Täcon; 1 alla händelser håde du Fått försöka det, om jag varit här innan du burit händer på gossen. Detär en skam för-08s alla : Bravo Laconb skreko gössarime. Söin : vår Hjeltes sanslöshet förtfor, buro hans kamrater in honom -oöch doktor Malling Skickade efter en läkare. Feber infann sig, od det var under några dägar ovisst:öni han skulle kunna Tfäddas. Hån yråde vildt omr Marttia, Nichölas, Amen Corner och fattighuset, hvilket alla, utom skolans rektör, söm kände hans historia, tillskrefvo häns öfverretade inbillningskraft. Först efter tio dagar var Han nog återstäld att åfer infinna sig på lekplatsen, under hvilken tid hans antagonist hade lidit lika mycket som hap. Marks högmod var djupt såradt; han kunde i sina kamraters kalla bliokar Och besvärade sätt lasa ört Bgillende ä