Aftonbladet – 10 februari 1858, sida 2

Bangårdsfrågan. Vi nämnde går, att Stockholms stads drätselkommission för sin del, ehuru utan angifvande af några skäl, tillstyrkt, att den afständerna beslutade :bahgårdsbygnaden å Södermalm här i staden måtte förläggas på den af öfverste ;Erieson alternativt föreslägna platsen emellan norra sidan af Fateburssjön samt de närbelägna bergen och bebygda tomterna. Vi skola söka påpeka några af de betänkligheter, som synas oss stala emot ibangårdens förläggande på -denna punkt. Betraktar man först den föreslagna platsen ur synpurikten af bånans framförande till sjön, synes knappast någonilokal erbjuda mindre utsigter för uppnående af dettafvigtiga ändamål, hvilket enligt vår tanka är det, som i första rummet borde afses, Platsen skiljes på flera sidor från hamnen genom Kring liggande berg, och enda möjligheten att derifrån komma med ett banspår fram till Saltsjön skulle vara — såvida man ej ville med en tunnel genomskära bergen — att fråmdräga detsamma öfver Göthgatan, i Tjärhöfsoch Pihlgatornas sträckning ed mot Tegelviken. Men detlärer icke undfalla någon, att Man dervid skulle hafva att passera flera femligen tätt och väl bebygda qvarter och att kostnaderna för. nödiga expropriationer till följd deraf skulle blifva så Petydliga, att de troligen skulle afskräcka från ett sådant företag. Genom de nybygnader, som utan tvifvel skulle uppstå i trakten kring bangården, skulle också svårigheterna dervid år ifrån år alltmer ökäs och företaget derföre knappast någonsin komma till utförande. Man måste således tänka sig bangården vid Fateburssjön såsom en punkt, hvarifrån och till hvilken allt det gods, som med jernvägen ankomme till och afsändes från Stockholm, skulle forslas på hjuldon. Enhyar, som aldrig .så litet känner hufvudstadens topografi, fiunerdå, att detta gods, för att korima till och från hämnen eller till och ifrån Stadens tätare bebygda och folkrikare trakter, måste föras genom den sbackigaste och mest svårtillgängliga trakt i hufvudstaden och trånsporten sålunda komma att draga en kostnad, troligen drygare än flera mils jernvägstransport. Härtill komme, att den enda, redan nu vissa stider på dagen ytterst stärkt tråfikerade och alltför trånga uppfartsvägen till Södermalm skulle, om den Dehöfde anlitas för fortskaffande af både passagerare och gods, blifva ännu mer otillräcklig än den redan är, och blefve detta händelsen isynnerhet näst före och sträx efter bantågens ankomst, FRA Ser man åter -på beskaffenhbeten af den föreslagna platsen i och för sig, minskas ingalunda betänkligheterna möt en bangårdsanläggning derstädes. Mången, fill och med af hufvudstådens egna invånare, torde icke ha rätt klart för sig hvad det-egentligen är, som betecknas med namnet Fateburs-sjön. Vi böra derföre upplysa, att det vatten, som så kallas, långt ifrån satt :på något sätt göra skäl för det anspråksfulla namnet sj 5, helt enkelt är en stinkande pöl, som Stockholms, stads styrelse i sin .kråkvinkelsvishet låtit fortbestå alltintill denna dag, efter hvad vi tycka oss ha hört, för att icke: gå miste om den vattentillgång, som sjöm kunnat erbjuda vid eldsvådor. . Vi äro icke nog förtrogna med Stockholms eldsvådors historia för att veta huruvida Fateburssjöns vatten bidragit till särdeles . ;mången vådelds släckande; men deremot känna vi tillräckligt -om .de delar af Södermälm,. hvilka lyckliggöras af :besagde sjös grannskap, för att veta, att den till en